Kapitel 12, Confusion part 2/2
”Liam's right Harry. It's Simon that we're talking about.”
Efter ett tag började tystnaden i rummet bli för obehaglig för min smak, så jag gjorde vad jag alltid gör. Kom på något att säga.
”What should I do?”
”What you need is a distraction!” Louis höjde pekfingret och reste sig från soffan och berget av kläder. ”let's go out clubing tonight!”
Killarna instämde glatt och reste sig upp. ”You take a shower and fix that precious hair of yours and we'll meet you outside in an hour!” pekade Louis på mig.
Jag kunde inte säga emot.
Harry's POV
Jag vet inte om detta var en bra idé, att gå på club. Men jag visste att alkoholen antagligen skulle få mig på ett bättre humör. Samtidigt var det en risk, om jag blev tagen på bild med någon tjej. Men jag hade bestämt att det inte skulle hända.
När vi var på väg till cluben tog jag upp min mobil för första gången på två dagar. 23 missade samtal från Louis, Niall, Zayn och Liam. 4 missade samtal från Simon, 2 missade från mamma och min syster Gemma, samt ett antal sms.
From: Gemma, 2 days ago
I can't believe that you didn't tell me about your GIRLFRIEND Harry. Call me NOW!!!
From: Mum, 1 day ago
Harry darling! I have to read in the magazines that my son has a girlfriend? Call me imediatly, love Mum.
From: Simon Cowell, 53 minutes ago
Harry, why aren't you answering your phone? Apperently, you skipped the interview you were suppose to have after ”Scene two” so now I've rescheduled it to tomorrow. This is not okay Harry, call me ASAP.
From: Ellie Carter, 38 minutes ago
Are you okay Harry? I haven't heard from you in the past few days and I'm worried. Call me :) /Ellie
Det var bara det sista smset som fick ett leende att växa fram på mina läppar. Hade hon varit orolig för mig? Okej, stopp Harry. Lägg av. Vad pratade du med killarna om nyss? Glöm Ellie! Ikväll ska du ha kul beordrade jag mig själv.
Jag stoppade ner telefonen i fickan utan att svara på något sms, det fick vänta till imorgon. Nu var det dags för att festa.
Dunket av house musik, den täta folkmassan, lukten av drinkar och känslan av svett blandades med alla mina sinnen när jag och killarna gick in i cluben. Det första jag såg var dansgolvet där tre heta tjejer med nice ass och stora bröst dansade. Men allt jag kunde tänka på var Ellie. Fuck. Hennes ljusa, mjuka hår, de nyfikna safirfärgade ögonen som alltid tittade på mig på ett sätt som fick mig att--. Stopp Harry. Jag behövde en drink.
Liam och jag tog oss fram till baren.
”You know I can't be seen with any girl right?” skrek jag till Liam som verkade uppfatta mig. Han nickade.
Paparazzis var inte tillåtna inne i cluben, men det fanns ju fortfarande ögonvittnen. Och paparazzisarna stod dessutom utanför i väntan på att vi skulle komma ut. Om jag lämnade med en tjej, var jag körd.
”Yeah, I'm gonna make sure that you don't get caught on camera tonight Harry!” skrek han tillbaka.
”Thank you!”
Liam tar alltid hand om oss killar. Man skulle kunna säga att han är vår ”Papa Bear”, och det på ett mycket bra sätt. Han är alltid den som dricker minst, för han tycker inte om alkohol lika mycket som vi, och kan få hem oss utan trubbel. Han ser alltid till att vi sköter oss också. Men det betyder inte att han aldrig blir full, för det händer.
Jag tog emot min drink från bartendern och hällde i mig den i ett svep. ”One more please.” nickade jag mot det tomma glaset.
Fem drinkar och tre shots senare stod jag och Niall på bardisken och dansade som två idioter. Jag var hyper och mådde mycket bättre, där jag stod till den dunkande musiken. Det var en otroligt härlig känsla. Vi hade säkert stått där i uppe i minst två timmar nu. En våg av upprymdhet sköljde över mig samtidigt som ett rop lämnade min strupe.
Jag lät bara musiken ta över min kropp och göra huvudet tomt på tankar och känslor. Tillslut fäste jag min på en tjej på andra sidan av cluben. Hon hade mjukt, blont hår och ögonen påminde om... Ellie. Det var därför mina ögon hade fastat på den okända tjejen. Hon påminde om Ellie. Ellie.
Så fort tanken av Ellie nådde min hjärna, ville jag träffa henne. Jag var medveten vid att jag inte var i närheten av nykter, men det sket jag fullständigt i. Jag behövde henne. Ellie.
”Liam!” skrek jag och drog med mig honom ut på baksidan av cluben.
Jag vet inte hur han skulle reagera på det jag var på väg att säga, men jag hoppades på det bästa.
Dörren slogs igen efter oss och jag vände mig mot Liam.
”I need you to drive me...” sluddrade jag, men tydligt nog för att Liam kunde uppfatta mig. Han tittade på mig med stora ögon.
”Where?” sa han fundersamt. Han hade ingen aning.
”To Ellie...” Jag tog en paus för att andas ut ordentligt. ”To Ellies house.”
”No.” Liam skakade bestämt på huvudet.
”Then I'll drive myself.” muttrade jag och fiskade upp bilnycklarna ur fickan. ”I really want to go Liam. I really do. I have to. And nothing's gonna stop me.” Jag var också bestämd. Rak på sak. För jag visste vad jag ville. Jag började vingla mig på ostadiga ben mot bilen.
Efter några försök att hitta rätt bil, vilket jag inte lyckades göra, gav sig Liam tillslut.
”Fine.” mumlade han och tog nycklarna från mig, låste upp bilen och hjälpte mig in i framsätet. Sedan började vi köra.
Lamporna i Ellies fönster var släckta. Utom en lampa i fönstret från vardagsrummet. Bra. Hon var uppe. Liam svängde in en bit ifrån uppfarten, för att inte väcka någon större uppmärksamhet. Han stängde av motorn och tittade på mig.
”Do you need--” började Liam innan jag lyckades avbryta honom. ”I'll take it from here.” sluddrade jag. Under den tio minuter långa bilresan hade jag inte nyktrat till. Om jag var nykter skulle jag nog inte ens vara utanför Ellies hus. Jag skulle ha gjort ytterligare ett försök av att stänga ut vad jag kände för henne.
Jag hasade mig ut ur bilen, långsamt, noga med att inte ta ett felsteg. Ändå snubblade jag ut på asfalten. Kontroll Harry. Men hur jag än försökte kontrollera mig var jag upprymd och skrattig, så jag började garva av mitt klumpiga fall. Ryck upp dig Harry. Jag kunde känna Liams omsorgsfulla blickar i nacken.
”I'm fine Liam! Thank you. You can go home now.” fick jag ur mig och skrattade innan reste mig upp igen. Jag började gå – eller rättare sagt vingla, mot Ellies hus och vände mig om för att vinka hej då till Liam. Jag vinkade glatt och Liam satte på strålkastarna innan han for iväg.
Det tog mig nästan fem minuter att gå tjugo meter upp till Ellies dörr. När jag väl var framme hade ingen ångest krypit sig fram inom mig. Istället kände jag mig självsäker på vad jag gjorde. Men jag skulle säkert få ångra det här.
Part 2/2! Vad säger ni? Kommer Harry skämma ut sig? Kommentera! :)
Kapitel 12, Confusion part 1/2
Previously (Ellie's POV):
Harry lät mig gå in i bilen innan han följde efter och stängde och låste bildörren efter sig. Simon bara tittade på oss i väntan på en förklaring. En förklaring jag inte hade. Harry harklade sig.
”We thought... that if they don't get a kiss now... they will be waiting for it everyday and... that will get us more publicity and--”
”Genious Harry!” Utbrast Simon. Jag måste erkänna att det var helt oväntat från Simons sida. Jag hade trott att han skulle vara röd i ansiktet av ilska vid det här laget.
”You think?” mumlade Harry, som också var chockad.
”You're starting to think like me.” sa Simon glatt. ”And that's a good thing.”
Harry's POV
Jag vet inte om det hade varit idiotiskt av mig att inte bara kyssa Ellie som scenen skulle varit för tre dagar sen. Men jag kunde bara inte. Jag ville inte att min och Ellies första kyss skulle vara planerad. Det hade gått tre dagar och jag kunde inte sluta tänka på det.
Jag vet inte vad som hände med mig. Men i hennes närvaro kunde jag inte tänka ordentligt. Jag kunde inte spela ”one night stand-snubben” längre. Hon fick fram den gamla Harry. Killen jag egentligen var, innan jag hade blivit en douche bag. Jag hade inte haft ett one night stand på tre dagar. För jag hade bara haft Ellie i tankarna.
Telefonen avbröt mina tankar. Det var Niall.
”Hello Niall.” sa jag.
”Harry! I'm calling to cheer you up!” sa Niall på ett sätt som fick mig att le. Han hade redan lyckats. Classic Niall.
”Is that a smile? I can hear you smiling Harry through the phone!”
”No I'm not—”
”Yes you are! Anyways, me and the guys are standing outside your door, can you come and open it?”
Varför ringde dom inte bara på dörren som normala människor? Juste, killarna var inte normala. Jag drog mig mot dörren, utan att bry mig om att jag faktiskt såg ut som jag gjorde. Jag hade inte duschat, mitt hår var ett mess och jag hade inga byxor på mig. Väldigt classy Harry.
Jag möttes av fyra ansikten tillhörande några knäppa idioter när jag öppnade dörren. De tittade på mig som om jag var en ailien. Utan att säga något trängde de sig på och såg sig omkring.
”Welcome in.” muttrade jag med tydlig ironi.
”Your room looks like a dump. You look like a dump. What did you do to our Harry?” konstaterade Louis skämtsamt och pekade på mig från topp till tå.
Jag suckade och slängde mig i soffan, bland alla smutsiga kläder.
”But seriously, what's wrong?” sa Louis innan han slog sig ned bredvid mig. De andra satte sig i fåtöljerna och den andra soffan runt bordet framför oss.
”Nothing, I'm fine!” sa jag irriterat. Nothing och fine. Två lögner i samma mening, bra där Harry.
”You can tell us mate!” sa Zayn.
Han hade rätt. Jag kunde berätta allt för dom. Men i stunden visste jag inte hur jag skulle formulera mig. Vad var fel? Varför hade jag bara isolerat mig från resten av världen i två dagar. Svaret var självklart även fast jag ville neka det. Ellie. Jag trodde att dessa två isolerade dagar skulle få mina känslor för henne att försvinna men newsflash, de var fortfarande där.
Hela vårat förhållande var på låtsas fortsatte jag intala mig själv. Ellie skulle aldrig kunna känna något för mig. Jag var en douche-bag, och hon visste det. Hon såg bara allt som vad det egentligen var – fake.
”Is it that girl?” sa Liam. ”Ellie?”
Jag nickade tomt och väntade på att någon skulle säga något. Men i själva verket var det mig de andra väntade på.
”I don't know! It's all just... messed up.” sa jag frustrerat och drog händerna genom håret.
”You like her!” sa Niall och Zayn i mun på varandra.
”No I don't.”
Inte ens jag själv kunde gå på orden som kom ut ur min mun. Hur jag än försökte intala mig själv att jag inte gillade henne, var det omöjligt att skjuta bort det. Och tro mig, jag hade försökt.
”Yes you do.” sa Louis. ”the old Harry is coming back...” fortsatte han på ett retsamt sätt.
”Okay fine! I admit it. I like her. But I can't. It's a fake relationship. And besides, Simon told me that I couldn't fall for her. Well, it was more like a threat.”
”Simon told you that?” frågade Liam förvånat och jag nickade stumt samtidigt som jag tittade ner i golvet. Liam fortsatte. ”then you can't. You can't like her Harry. I'm sorry, but I mean... IT'S SIMON” Han betonade Simons namn.
Han hade helt rätt och det gjorde mig upprörd att han faktiskt hade rätt.
”Liam's right Harry. It's Simon that we're talking about.”
Efter ett tag började tystnaden i rummet bli för obehaglig för min smak, så jag gjorde vad jag alltid gör. Kom på något att säga.
”What should I do?”
”What you need is a distraction!” Louis höjde pekfingret och reste sig från soffan och berget av kläder. ”let's go out clubing tonight!”
Killarna instämde glatt och reste sig upp. ”You take a shower and fix that precious hair of yours and we'll meet you outside in an hour!” pekade Louis på mig.
Jag kunde inte säga emot.
Första delen av Kapitel 12 "Confusion". Del 2 kommer klockan 18.00! Kommentera!
Kapitel 11, Scene Two
”Yeah sure, didn't sound like it. You were just making out like crazy. And I don't think that low of you. It-just--just sounded like--you were turning him down and he didn't seem to get of you.”
Hon öppnade munnen för att säga något men ångrade sig. Antagligen hade hon inget att säga. Några sekunder gick innan Ivy suckade.
”It's just Nate. He's a horny bastard.” Jag nickade. ”but he wouldn't hurt me, if that's what you thought.” fortsatte hon. ”Sorry, I panicked when the doorbell rang and that's why I told you to hide. I didn't even invite him over. I haven't met him in like a year.”
”It's fine.” Jag var bara en avundsjuk jävel som skulle gjort allt för att ha varit Nate.
Ellie's POV
From: Simon Cowell
Time for scene 2 today! Be in my office in half an hour /Simon
Det smset var vad jag vaknade upp till. Min allra första tanke var att jag helt glömt bort att öva på scen 2. Inte för att jag behövde det. Det enda jag skulle göra var att kyssa Harry. Vänta.. stopp. KYSSA HARRY? Idag skulle jag kyssa Harry. Tanken gjorde mig så nervös att det inte går att beskriva.
När Harry hade gått från mig igår hade det minst sagt varit awkward. Jag hade fått utbrott på honom för att han räddade mig från Nate.
Nate. Jag hade inte sett honom på minst ett år, och helt plötsligt hade han bara stått vid min port. Och det jag sagt till Harry om att Nate aldrig skulle göra mig illa var en lögn. Senaste gången jag träffade Nate hade han slagit till mig för att jag hade avvisat honom. Helt ärligt skrämde han mig.
Jag huttrade och skakade av mig känslan.
To: Simon Cowell
I'll see you there!
Jag klickade iväg smset och hoppade in i duschen. Jag ville fixa till mig extra idag. Jag skulle kyssa Harry. Jag vet inte hur många gånger jag behövde upprepa detta för att inse att det faktiskt skulle ske. Och nervositeten gick inte att skaka bort.
Jag lockade mitt hår i väldigt lösa lockar, så de hängde perfekt över mina bruna axlar. Sminket behöll jag så naturligt som möjligt, men tillräckligt för att fixa till det lite extra. Till detta bar jag ett vitt linne med ganska bar rygg, med en mönstrad tubkjol och en brun fransväska hängande över axeln – en typisk sommaroutfit.
När jag anlände till SyCo var jag fem minuter sen, men det gjorde inget, för Harry hade inte kommit än. Simon verkade vara på bra humör i och med framgången med detta fake-förhållande.
”This is going to be a good day.” sa han till mig i väntan på Harry. Sekunden efter dessa ord lämnat Simons mun kom Harry gåendes genom korridoren. Och det var bokstavligt som att tiden ändrades till slowmotion. Hans hud var gyllende brun och lockarna sexigt rufsade på huvudet. Han drog av sig solbrillorna (i slowmotion) och gav mig ett mjukt leende som orsakade mitt hjärta att slå dubbelslag.
Harry skakade hand med Simon och gav mig en pinsam men behaglig kram. Sedan begav vi oss alla till den svarta jeepen som väntade utanför. Vi skulle till stranden, Simon skulle med denna gången, varför det var nödvändigt kunde jag fortfarande inte räkna ut.
Efter scen 2 skulle Harry på en intervju, där han antagligen skulle tala ut om vårat förhålla--fake-förhållande. Shit, jag fortsätter att glömma att det är fake. För det kändes så äkta. Alla fall - jag hade inte en blekaste aning om vad han skulle säga, det var inte direkt så att vi hade pratat om det.
Vi anlände till stranden efter en pinsam och tyst biltur. Harry hade faktiskt kramat min hand för en kort sekund under resans gång, då han måste ha känt av att jag var spänd. Jag kunde inte längre neka för mig själv att det var tryggt att vara i Harrys närhet.
”What are you waiting for? Out!” utbrast Simon.
Både Harry och jag hade knappt märkt att bilen stannat och att vi var framme på vår slutliga destination. Jag följde Harrys exempel och tog mig ut ur bilen. Väl ute fattade jag automatiskt tag om hans hand och allt kändes bättre.
Jag skulle börja gå men Harry stannade oss. Han tittade osäkert på mig.
”I ju-- I just wanna tell you something....” viskade han.
”Yeah?”
”I'm not gonna k--”
Innan Harry han slutföra sin mening avbröts han av en otålig Simon.
”Come on!”
Vi tog oss till stranden, hand i hand, men under tystnad. Jag undrade vad Harry hade velat säga men det var det minsta av mina bekymmer. Det gick att räkna ut att vi tänkte på samma sak i precis den stunden där vi gick på stranden. Vi tänkte på kyssen som snart skulle inträffa.
Paparazzisarna höll sig på ett avstånd, men så pass nära att de skulle kunna höra vad vi pratade om. Det var som att ha en svans efter sig. Tillslut stannade vi precis vid vattnet och Harry inledde scen 2.
”I have something I want to ask you Ellie.” sa han högt och tydligt med sin hesa röst, som alltid fick mig att bli nervös.
”Yeah?” sa jag. Snart var det dags.
Vi vände oss, så vi stod vända mot varandra, med ögonen djupt in i varann. Harry snuddade vid min nakna överarm. Hans beröring fick det att suga inom mig på ett sätt som gjorde mig nervös. Helvete vad snygg han var. Harry harklade sig.
”I really like spending time with you and... and... I was wondering...” Han tog en kort paus utan att släppa mig med blicken. Det är bara skådespeleri Ellie. Bara på låtsas. ”do you want to be my girlfriend?”
När jag tänker efter så var det där manuset en riktig klysha och ganska overkligt. Jag menar, är det sådär man blir pojkvän och flickvän? Eller vad visste jag, jag hade ju bara haft ett förhållande förut som bara slutat i tårar.
”Yes! Yes of course!” log jag och slog armarna runt honom.
Jag hörde snaps från kamerorna. Efter kramen skulle jag kyssa honom. Jag hade nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Att kyssa någon var inga som helst problem för mig. Men det här var Harry, och att kyssa honom var något som fick mig att bli knäsvag vid bara tanken av det.
Jag gjorde mig redo för vad som väntade. Men när jag skulle dra mig tillbaka från kramen höll Harry fast mig. Vad höll han på med? Han följde inte manuset! En liten panik bildades inom mig, men i Harrys famn kändes det tryggt, och jag ville stanna där. Dessutom var kamerorna på oss så jag kunde inte dra mig ur hans grepp bara sådär.
”What are you doing?” viskade jag förvirrat i Harrys öra.
”I don't want our first kiss to be like this.”
Jag kände hur mina kinder hettades upp. Lättnad. Glädje. Det var precis det jag kände när de orden lämnade hans tunga. För det var så jag också kände. Jag ville inte att vår första kyss skulle vara planerad. Jag visste redan att Simon skulle vara rasande, men det kvittade.
Vi släppte taget om varandra för att gå tillbaka till jeepen. Jag var rädd över Simons reaktion, men Harry verkade ha funderat ut något, för han var inte det minsta uppspelt.
Harry lät mig gå in i bilen innan han följde efter och stängde och låste bildörren efter sig. Simon bara tittade på oss i väntan på en förklaring. En förklaring jag inte hade. Harry harklade sig.
”We thought... that if they don't get a kiss now... they will be waiting for it everyday and... that will get us more publicity and--”
”Genious Harry!” Utbrast Simon. Jag måste erkänna att det var helt oväntat från Simons sida. Jag hade trott att han skulle vara röd i ansiktet av ilska vid det här laget.
”You think?” mumlade Harry, som också var chockad.
”You're starting to think like me.” sa Simon glatt. ”And that's a good thing.”
Kommentera! Imorgon får ni TVÅ kapitel eftersom det är dubbelkapitel! (part 1-2) :) Vad tycker ni hittils om novellen?
Kapitel 10, Jealous
Previously (Harry's POV):
PLING, PLING.
Dörrklockan. Saved by the bell. Av ren reflex drog jag mig tillbaka från Ellie som gjorde likadant och reste mig upp på fötterna.
”Shit.” svor Ellie för sig själv och kastade bitarna av tallriken i soptunnan. Sedan tittade hon ut genom fönstret för att se vem som stod utanför dörren.
”Shit. It's Nate. You have to hide Harry!”
Harry's POV
Hon tog tag i min hand och förde mig till vardagsrummet innnan hon tittade sig förvirrat omkring.
”What?”
Det ringde en gång till på dörren och Ellie släppte min hand.
”Just hide!” sa hon och gick iväg för att öppna dörren.
Panikattack var ett milt sätt att uttrycka hur jag kände i den stunden. Vad skulle jag göra? Jag spann omkring likt en hund som jagade sin svans. Jag kunde varken tänka eller funktionera som vanligt. Jag kunde höra röster ute i hallen. Vem fan var Nate var allt jag kunde tänka på. I sista sekunden slängde jag mig under soffan och höll hårt för munnen för att inte göra ifrån något ljud. Jag fattade fortfarande inte riktigt vad som hände.
Ellie och den där Nate-snubben gick in i vardagsrummet. Jag kunde se deras fötter från under soffan, där jag låg på.
”I've missed you.” sa en okänd röst – tillhörande Nate.
”Yeah, you kind of-- have to go Nate.” pep Ellie nervöst. Jag log för mig själv. Hon var så gullig när hon var nervös.
Helt plötsligt hörde jag hur dom delade en kyss. Som övergick till grovhångel. Åh nej. Helt plötsligt kändes en duns mot soffan och jag förstod att dom låg i soffan. Det här hände bara inte. Jag höll panikfullt för öronen.
Jag borde känt mig äcklad men den enda känslan jag kunde känna var avundsjuka. Det borde vara mig där i soffan, inte den där jävla Nate.
”Nate stop it.” sa Ellie ifrån och kyssarna avbröts.
”No babe, why?”
Jag hörde hur han kysste hennes hals. Äckel. Allt jag ville var att slå till honom.
”Just stop it.”
Tyngden från soffan upphörde och jag förstod att de hade rest på sig. Men jag kunde fortfarande höra kyssar. Jag kunde även uppfatta hur Ellie försökte få bort honom från sig, men han gick inte med på det.
”Stop it.” vädjade Ellie.
Ingenting förändrades. Den jäveln. Jag klarade inte av att bara passivt ligga under soffan och lyssna på. Jag tog mig fram för att bli synlig och genast vändes fyra ögon på mig.
”Hello there.” sa jag. Awkward är bara förnamnet. Jag fick inget svar av någon av dem. Vad har du gjort nu Harry?
”I think you--Nate is it?” Nate nickade ”should go now.” sa jag.
Och bara sådär, utan ett ord stormade han ut ur huset och slängde ett par svordomar efter sig.
”What the hell are you doing?” Ellie var upprörd när Nate hade gått.
”I was not gonna lie under your sofa and just listen to you two having sex Ellie. That would be something I'd have to live with the rest of my life – NO THANKS.”
”We were not gonna have sex. And definetly not when you were in the room Styles! Do you really think that low of me?”
”Yeah sure, didn't sound like it. You were just making out like crazy. And I don't think that low of you. It-just--just sounded like--you were turning him down and he didn't seem to get of you.”
Hon öppnade munnen för att säga något men ångrade sig. Antagligen hade hon inget att säga. Några sekunder gick innan Ellie suckade.
”It's just Nate. He's a horny bastard.” Jag nickade. ”but he wouldn't hurt me, if that's what you thought.” fortsatte hon. ”Sorry, I panicked when the doorbell rang and that's why I told you to hide. I didn't even invite him over. I haven't met him in like a year.”
”It's fine.” Jag var bara en avundsjuk jävel som skulle gjort allt för att ha varit Nate.
Kommentera för mer! :)
Kapitel 9, So close
”Harry? What are you doing?”
Han ignorerade min fråga och fortsatte knappa på tangentbordet. När han var klar stängde han ner locket på laptopen och la den varsamt på bordet framför soffan. Sekunden efter pep min Iphone till med en notis från Twitter.
@Harry_Styles: Hello everyone! I love all my fans, but what you're writing about @Ellie_Carter is horrbile. What has she ever done? I'm truly happy with her and I really, really like her. And she gets hurt when you write those things about her :( It hurts me to read all of those things about someone who doesn't deserve it. So, please stop! Xx Harry
Efter att jag hade läst kart tittade jag upp och möttes av ett leende. Ett leende som fick mig att känna pirr i magen. Jag försökte stöta bort det, men såklart var det omöjligt.
”Thank you Harry.”
Harry's POV
”So, this is where you live?” frågade jag och Ellie nickade.
Jag hade inte tänkt på att jag just nu var i Ellies hus för första gången för än nu. Det var stort, men inte enormt och inredningen modern men ändå gammaldags. Jag gillade det. Det var ett sånt där hemtrevligt hus man verkligen gillar. Ja, det var en skitförklaring, men ni fattar poängen. Det som förvånade mig var att hon verkade bo där själv.
”Where are your parents?” frågade jag samtidigt som jag studerade fotona på byrån en bit bort. De föreställde vad jag skulle tro var Ellies föräldrar. Den äldre kvinnan i blont hår, var otroligt lik Ellie och mannen bredvid henne hade samma glittrande ögon som Ellie.
”Not here.” svarade Ellie.
Hon var frånvarande och stirrade tomt på mig. För ett ögonblick såg det ut som att Ellie skulle bryta ut i tårar igen. Jag märkte att det var ett känsligt ämne, och så mycket som jag ville respektera det, var jag ändå nyfiken.
”So you live alone?”
”Yes.”
Jag ville ta reda på mer, men det fanns gränser och det var jag fullt ut medveten om. Så jag nickade bara och lät tystnaden falla över oss igen. Sedan tappade jag bort mig i hennes ögon. Jag hade aldrig skådat några så vackra ögon. De var så klara och kristallblå att det skulle kunna ha varit linser. Jag kom på mig själv att stirra och bröt genast vår ögonkontakt som hade varat alldeles för länge. Vad fan höll jag på med? Det här är inte på riktigt Harry.
Jag reste mig upp från soffan och kunde skymta en glimt av panik i Ellies blick. Hon ville inte vara ensam igen. Det var helt ut förståeligt. Ellie bodde ensam i ett stort hus och hade nyss läst hemska kommentarer. Kommentarer om sig själv. Hon var på väg att bryta ihop.
Det gjorde ont inom mig att se henne såhär. Så sårbar. Oskyldig. Med gråten i halsen. Kom igen Harry, när började du bry dig? Du bryr dig inte om sånt här skit. Men hon behövde någon. Hon behövde mig.
”Where's the kitchen?”
Ellie tittade förvånat på mig innan hon pekade åt vänster.
”In there... Why?”
”I'm gonna make you spaghetti.”
Ett litet leende spred sig på Ellies läppar. Min puls ökade av att bara se henne le. Och det fick mig också att le. Klockan var två på förmiddagen och vi hade inte ätit någon lunch. Eller inte jag i alla fall, och jag antog att Ellie inte heller hade det. Hungern började växa fram snabbare och snabbare.
Jag hittade vägen till köket och Ellie följde efter. Jag började rota bland kastrullerna och hon satte sig på en stol vid köksbordet.
”Why spaghetti?” skrattade Ellie.
Hennes mjuka skratt fick mig att bli nervös. Som sagt brukade jag aldrig varanervös. Jag kunde inte kontrollera det.
”It's my speciality!” svarade jag och flinade.
Det tog mig en knapp timme att koka ihop en rätt så lyckad Spaghetti Bolognese. Det var den enda rätten jag faktiskt kunde laga. Hela denna timme hade Ellie bara studerat mig och skrattat. Tydligen såg jag rolig ut när jag lagade mat sa hon. Det var inte omöjligt.
Jag la två fulla tallrikar med mat framför oss och slog mig ned mitt emot Ellie som genast började äta. Efter några hastiga tuggor torkade hon sig om munnen.
”Oh my god Harry, I didn't know you could cook!”
”There's lots of things you don't know about me.” flinade jag.
”Oh yeah? Like what?”
”This is the only dish I actually can cook.”
Ellie skrattade och drog en hand genom håret. Jag vet inte vad eller varför det hände, men det dödade mig. Hon fick mig att känna mig lycklig på ett sätt jag aldrig hade upplevt förut. Bara ljudet av hennes skratt fick mig att le.
”Well, it tasted really good. Anything else I have to know?” skrattade Ellie.
”I've not always been a douche.” erkände jag utan att tänka mig för. Plötsligt blev jag lite seriösare.
”Oh, so you confess that you're a douche?”
”Yeah. Well, I wouldn't say that I'm a douche all the time. But latley I've been that. I'm sure you've seen it in the magazines.”
Ellie nickade och tog en klunk av vattnet.
”I know that it's wrong. But it's just easier with no strings attached.” fortsatte jag.
Vanligtvis skulle en tjej slå till mig på armen om jag sa det där. Hon skulle säga att jag hade fel. Men Ellie var inte en vanlig tjej.
”I agree. I'm the same.”
Jag vet inte om det gladde mig att hon påstod att hon var samma som mig. Eller om det störde mig för att innerst inne ville jag inte att det skulle vara så.
”After my boyfriend cheated on me, it has been like I can't let anyone in. And I mean, I still have needs.” skrattade Ellie.
Hon reste sig upp och gav mig ett leende. Sedan tog hon tallrikarna mot diskbänken. Jag satt som fastfryst i stolen med en mängd tankar som attackerade mitt huvud. Det var inte förän Ellie tilltalade mig som jag kom tillbaka till verkligheten.
”Are you gonna help me with the dishes or what?”
Jag mumlade ett ”yeah” och gav henne sällskap vid diskkon.
Vi hade precis diskat klart när jag tappade en tallrik på golvet. Shit, var jag tvungen att vara så klantig?
”I'm so sorry.” mumlade jag.
Jag böjde mig ner på knä för att ta upp bitarna som fanns kvar av den sönder-smashade tallriken, men Ellie låg redan ett steg före mig. Hon var också nere på alla fyra för att plocka upp min röra. Jag hjälpte henne att plocka upp bitarna varsamt, noga med att inte skära mig.
När det bara var den sista biten var kvar, tog jag tag i den samma stund som Ellie gjorde likadant. Hennes hand brände hett mot min och ingen av oss brydde sig om att bryta kontakten mellan våra händer.
Istället tittade jag upp och mötte hennes vandrande blick. Våra ansikten var farligt nära varandra och för varje sekund som gick raderades ytterligare en centimeter mellan oss. Jag kunde inte kontrollera mig själv när jag lutade mig närmre och närmre. Och för varje sekund ökade hjärtslagen i mitt bröst och tillslut dunkade det så snabbt att jag var tvungen att blunda för att lugna ner mig. Jag kunde känna Ellies varma anderdräkt mot mina läppar och när jag öppnade ögonen igen var vi så nära att man inte ens hade kunnat sticka ett papper mellan våra ansikten. I nästa ögonblick snuddade min underläpp hennes. Min hjärna skrek Vad fan håller du på med!? men mina instinkter sa kyss henne.
PLING, PLING.
Dörrklockan. Saved by the bell. Av ren reflex drog jag mig tillbaka från Ellie som gjorde likadant och reste mig upp på fötterna.
”Shit.” svor Ellie för sig själv och kastade bitarna av tallriken i soptunnan. Sedan tittade hon ut genom fönstret för att se vem som stod utanför dörren.
”Shit. It's Nate. You have to hide Harry!”
Spännande? ;) Haha, men tack för alla fina kommentarer, och för att ni läser! Sprid vidare och fortsätt kommentera för ännu mer uppdatering - det gör mig motiverad att uppdatera mer liksom! Kram!
Kapitel 8, Twitter
Previously:
”Are you falling for her Harry?”
Simons fråga var väldigt plötslig. Och otroligt oväntad. Det första som kom upp i huvudet var ett kanske, men sekunden efter ett nej. Allt detta var inte äkta, det var ett fejk-förhållande, inget mer. Så varför försöka intala mig själv det?
”No!” Utbrast jag med en chockerande ton i rösten.
”Good. Because you can't. I've told you that you have to break up in a year.”
”Why?”
Simon blev plötsligt seriös.
”Because I said so.” Han spände ögonen i mig och jag nickade långsamt. ”I have to work now Harry, thanks for coming by.”
Jag lämnade kontoret med en viss tjej i tankarna. Ellie.
Ellie's POV
Iphonen blixtrade till och jag reste mig upp från soffan.
From: Harry
Where are you? :)
Jag torkade snabbt tårarna och ryckte upp mig.
Ända sedan jag kommit hem från Charlie hade jag varit inne på datorn, och bara läst vad som skrevs om mig på twitter. Ju mer jag läste, desto större floder rann ner för mina kinder. Vid det här laget var mitt ansikte uppblåst och rosarött. Det skrevs hemska saker om mig. Det gjorde så ont att läsa att jag var en hora eller en bitch. Det kändes som ett stort svart hål av smärta. Jag ville inte påverkas av det, men jag kunde vara stark nog. Jag tog åt mig mer än man kunde ana.
Jag fortsatte läsa.
@Ellie_Carter DOES NOT DESERVE HARRY! SHE'S NOT EVEN PRETTY!!!
@Ellie_Carter You're an ugly slut. Harry is mine you bitch.
@Ellie_Carter, why haven't you realized that Harry doesn't want you? Just stop trying you stupid whore.
@Ellie_Carter Stupid name, stupid girl.
@Ellie_Carter STOP USING MY HARRY FOR PUBLICITY! You're not girlfriend-material. And you're way out of Harry's leauge.
@Ellie_Carter IS AN UGLY AND STUPID BITCH.
@Ellie_Carter didn't your mum teach you to go for the boys who you actually can have?
Mitt läsande avbröts av dörrklockan. Jag stelnade genast till av rädsla. Vem kunde det vara? Jag tittade på klockan. Ett på förmiddagen. Jag var förvirrad. Stel som en pinne satt jag kvar på soffan. Allt jag kunde tänka på var att jag skulle dö nu. Det var en mördare utanför min dörr. Dörrklockan ringde igen.
Men så hördes en bekant röst. Det var Harry.
”Ellie? Are you there?”
Tryggheten omfamnade mig som en stor kram. Jag hatade att bo helt ensam i ett stort hus, speciellt på natten. Men när jag hörde Harrys röst var det bara som att jag var trygg från allt mörker.
Jag reste mig och sprang till dörren och möttes av en väldigt sexig Harry. Varje gång jag såg honom var det som om jag glömt bort hur snygg han var. Hans mungipor gick från höjda till sänkta när han såg mig. Shit, jag hade glömt bort hur jag såg ut.
”Ellie.” Sättet han sa mitt namn på fick mina nackhår att resa på sig. ”Are you okay?”
”How did you know where I live?”
”I asked Simon for your adress.”
Jag visste inte vad jag skulle svara på hans fråga. Nej, jag mådde inte alls bra efter att ha läst allt som skrevs om mig på twitter, men samtidigt ville jag inte erkänna att jag hade tittat. Men det var som att Harry hade läst mina tankar.
”You went on twitter.” sa Harry och stängde dörren efter sig.
Var jag verkligen så lättläst? Jag nickade långsamt innan jag brast ut i tårar igen. Fan. Jag vände hastigt om. Jag ville inte att han skulle se att jag grät. Men det var försent.
”Hey.”
Jag kände en arm på min axel och sekunden efter var jag vänd mot Harry. Han tittade på mig innan hans armar var runt mig och mitt ansikte mjukt pressat mot hans bröst. Hans omfamning kändes trygg. Som att jag var skyddad mot allt hat. Harry drog en hand lätt genom mitt hår, vilket orsakade håret i min nacke resa sig. Jag andades in hans signaturdoft - doften av mint och abercrombie.
Harrys beröring fick mig att bli knäsvag i samma stund som hjärtat började slå snabbare. I den stunden ville jag stanna sådär, i just den positionen, för alltid.
Harry förde mig mot soffan där min laptop fortfarande var uppslagen. Han hjälpte mig försiktigt ner i soffan och la datorn i hans eget knä. Jag studerade honom när han läste vad som skrevs om mig. Hans ansiktsuttryck avslöjade att han var arg, besviken och ilsken.
”They're saying that I'm a... a—” sa jag mellan snyftningarna. Jag måste erkänna att jag lät som en drama queen. Men jag kunde inte hjälpa det.
”Ssch.. ssch..” sa Harry och la ifrån sig datorn innan han vände sig mot mig med en hand på min axel.
”Hey, Ellie.” Jag kände en varm hand mot min kind. ”hey, look at me.” Jag tittade försiktigt upp för att möta hans varma blick. ”don't ever listen to that.” En ensam tår rann ner för min uppblåsta kind. Harry torkade bort den med tummen och smekte min kind.
”It's not true. Not at all. Do you hear me? Do not listen to that. It's bullshit. You are so beautiful Ellie. I've never met someone so beautiful. And I'm the one who doesn't deserve you.”
Hans ord fick mitt hjärta att dunka allt snabbare. Jag nickade bara, fast i själva verket ville jag krama honom. Menade han det verkligen?
”Believe me, I love my fans. But what they've written is unacceptable. Yeah, actually, I'm gonna--”
De sista orden som kom ut ur hans mun innan han avbröt sig själv var knappt hörbara. Han tog upp datorn och började skriva något.
”Harry? What are you doing?”
Han ignorerade min fråga och fortsatte knappa på tangentbordet. När han var klar stängde han ner locket på laptopen och la den varsamt på bordet framför soffan. Sekunden efter pep min Iphone till med en notis från Twitter.
@Harry_Styles: Hello everyone! I love all my fans, but what you're writing about @Ellie_Carter is horrbile. What has she ever done? I'm truly happy with her and I really, really like her. And she gets hurt when you write those things about her :( It hurts me to read all of those things about someone who doesn't deserve it. So, please stop! Xx Harry
Efter att jag hade läst kart tittade jag upp och möttes av ett leende. Ett leende som fick mig att känna pirr i magen. Jag försökte stöta bort det, men såklart var det omöjligt.
”Thank you Harry.”
Hoppas ni gillade kapitlet! Kommentera era åsikter!
Kapitel 7, Remorse
Previously (Ellie's POV):
Jasså, Harry låg redan ett steg före mig. Framför mig stod hans booty-call. Såklart. Vad hade jag väntat mig? Om jag ska vara ärlig hade jag för en sekund trott att han inte var som tidningarna beskrev och det hade glatt mig. Fast jag hade helt klart fel. Men vem var jag att döma? Jag var precis likadan.
”Oh, I'm sorry. Isn't this Harry's room?” sa hon och gav mig ett leende. Fake. Hela hon var fake.
”No, you're in the right place. I was just leaving.”
Jag stormade ut ur hotellet, argsint. Jag kände hur känslan snabbt spred sig i hela kroppen. Var det avundsjuka jag kände? Vad fan hände med mig? Alla dessa känslor jag haft på senaste tiden? Känslor som jag varken kunde kontrollera eller stöta bort.
Harry's POV
Jag vaknade av ett starkt solljus i mina ögon. Det tog några blinkningar för mig att vänja mig vid morgonljuset. Försiktigt gled jag ur Ashleys grepp om mig. Hon mumlade något i sömnen och jag bad till gud att hon inte skulle vakna. Men det gjorde hon. Fan.
”Good morning handsome.” sa hon.
Jag suckade.
Varför hade jag varit tvungen att bjuda hit Ashley? Jo, för när Ellie hade fått ett sms av den där Charlie-snubben hade jag direkt skickat ”come on over NOW ” till Ashley. Jag hade blivit avundsjuk. Jag, avundsjuk? En känsla jag nästan aldrig kände. Men jag visste att Ashley bodde på samma hotell som mig, på samma våning. Och jag visste att hon skulle komma på direkten. Och att Ellie skulle möta henne i dörren. Nu ångrade jag mig.
Jag visste mycket väl att Ellie inte var min på riktigt, men jag kunde inte låta bli att bry mig om vad hon tyckte om mig. När jag och Ashley hade legat med varandra igår hade alla mina tankar varit om Ellie. Vi hade känt varandra i bara två dagar och ändå kunde jag inte sluta tänka på henne. Sluta bry mig om henne. Mina djupa tankar avbröts av att Iphonen plingade till.
From: Simon
Come over to my office as soon as you can!
To: Simon
I'll be there in 20 mins.
”Ashley, I'm sorry, but I have to go.” mumlade jag och hon nickade besviket. Hon hade antagligen väntat sig något umgänge mellan oss.
Ashley började klä på sig, och jag likaså.
”And you know that you can't be caught sneaking out of my room, right? I've told you about my girl-- fake-girlfriend?”
”Don't worry Harry. I'll be careful.” Hon var nu helt påklädd och hade bara skorna kvar. ”I met her at the door last night. She's cute.”
”I know.” mumlade jag, ohörbart för mig själv, samtidigt som jag önskade att Ellie var den bredvid mig.
SyCo såg ut precis som jag hade lämnat det i förrigår. Inte för att det brukar inträffa några förändringar där. Simon var också lika glad, om inte gladare, som jag hade lämnat honom.
”I totally love the pictures in todays magazine! That cute ice cream fight was perfect!” Utbrast Simon så fort han hade stängt dörren till kontoret. Han lät som en upprymd tonårstjej.
Jag skrattade och avslöjade ett leende. Simon räckte tidningen åt mig och jag studerade en bild på där Ellie satt på min rygg. Jag log åt den.
”Are you falling for her Harry?”
Simons fråga var väldigt plötslig. Och otroligt oväntad. Det första som kom upp i huvudet var ett kanske, men sekunden efter ett nej. Allt detta var inte äkta, det var ett fejk-förhållande, inget mer. Så varför försöka intala mig själv det?
”No!” Utbrast jag med en chockerande ton i rösten.
”Good. Because you can't. I've told you that you have to break up in a year.”
”Why?”
Simon blev plötsligt seriös.
”Because I said so.” Han spände ögonen i mig och jag nickade långsamt. ”I have to work now Harry, thanks for coming by.”
Jag lämnade kontoret med en viss tjej i tankarna. Ellie.
Förlåt för kort kapitel! Men det är liksom ett mellankapitel, dvs nödvändigt! Fortsätt kommentera!
Kapitel 6, Booty Call
Previously, (Harry's POV)
”We need to clean up.” Ellie harklade sig tillslut och reste sig från mitt knä. Hon sträckte en hand mot min och hjälpte mig upp.
”Wanna go to my place?”
I samma stund som orden lämnade min tunga insåg jag att jag var en idiot. En dum idiot. Jag hade gjort misstaget att säga det igen. Och den här gången hade jag inte ens menat det på ”det sättet”.
”No, I didn't mean--”
”I know you didn't.” Ellie skrattade. ”Let's go then?”
Ellie's POV
Harry och jag såg inte kloka ut när kom springande in i lobbyn på Harrys hotell. Receptionisten gav oss en blick som kunde döda innan vi sprang in i hissen.
”So this is where you live?” mumlade jag när jag steg in i sviten som Harry bodde i.
”For the moment, yes.”
Jag tittade mig omkring och konstaterade att rummet var lika stort som min matsal och mitt vardagsrum tillsammans. För att inte tala om hur stor sängen var. Det var vackert inrett också. Kuddar fanns överallt i bruna och beiga färger. En stor soffa placerad i mitten, framför att platt-TV, kompletterade rummet perfekt.
”You can start showering first.” sa Harry.
Jag fångade en handduk Harry kastade till mig och begav mig till badrummet. Jag hade en konstig känsla i magen. Det var inte värk av något slag, och inte heller fjärilar. Det var nervositet. Jag var nervös.
Nyduschade och iklädda nya kläder, slog jag och Harry oss ned på golvet, jag lutandes mot sängen och Harry mittemot mig, lutandes mot väggen. Det hade redan blivit kväll och vi var utmattade efter en lång dag på stan med paparazzis i varenda hörn.
När Harry tittade upp på mig såg jag att han hade något att säga.
”What?”
Jag flinade och sträckte på ryggen.
”Why did you do it?” sa han tillslut.
”Do what?”
”Agree to be my girl-- Well, fake girlfriend.”
”I... don't know.”
Det var en bra fråga. En fråga jag inte hade ett rakt svar på.
”I guess I need the money. And in some way I actually thought it would be a chance for me to get signed by Simon again... That we would pick up where we left after a while.”
Harry nickade och gav mig en bekymrad blick. Allt jag ville vara att röra vid hans perfekt lockar.
”It's... just... I know. It's stupid.” mumlade jag.
”No, not at all Ellie. What happened? Simon said something happened?”
Olyckan. Tanken fick mig att få gråten i halsen. Jag svalde klumpen i halsen och pressade tillbaka tårarna som låg innanför ögonen. ”I... I don't want to talk about it.”
Harry nickade igen. Det kändes skönt att han inte pushade mig. Tystnaden omringade oss återigen. Det enda jag kunde höra var draget från fläkten i taket.
”But I think I've changed my mind.... About the signing. I don't think I could've handled it if I was famous. I've only been chased by the paparazzis a couple of times now and I hate it. I'm already tired of it. I don't understand how you can take it.”
Värst vad jag öppnade upp mig... Jag vet inte varför, men det kändes rätt att prata med Harry. Tryggt.
”I don't either. And it's even worse what people write about you on the internet.” svarade han.
Internet. Det påminde mig. Jag hade helt glömt bort. När var senaste gången jag kollade Facebook? Twitter? Instagram? Ingen enda gång sen mitt och Harrys förhå-- fake-förhållande hade startat. Jag hade helt glömt bort att kolla några sociala medier sen igår. Jag kunde slå vad om att hat väntade mig. Jag tog upp Iphonen direkt, men hejdades av Harrys hand. Hans beröring brände hett mot min hud.
”Ellie, don't.”
”Why not?”
Harrys brännande hand var fortfarande fäst på min. Samtidigt ökade pulsen inom mig.
”You don't want to read it.” sa Harry.
Han tog min telefon från mig och jag skulle precis protestera när den blinkade till och ett sms anlände. Harry, som hade kidnappat min telefon, var den första att läsa det.
”From Charlie: my place in an hour?” läste han högt.
Var det besvikelse jag kunde skymta i hans ansikte? Avundsjuka? Jag kunde inte avgöra om det var en inbillning – vilket det antagligen var.
”What? You're not the only one who has friends with benefits.” retades jag.
Harry flinade och gav mig telefonen. Sedan tittade han förvånat på mig.
”I didn't think you were that kind of girl.”
”Oh, believe me. We are more alike than you realize.” sa jag.
Vänta. Sa jag nyss det där högt? Det var bara en tanke i mitt huvud. Skit. Harry studerade mig.
”I have to go.” mumlade jag sedan och reste mig upp. ”I'll see you tomorrow.”
Jag lämnade rummet och gick ut i hallen för att sätta på mig skorna. Innan jag hann öppna dörren, öppnades den. Framför mig stod en lång, blond tjej med ett barbie-utseende.
Jasså, Harry låg redan ett steg före mig. Framför mig stod hans booty-call. Såklart. Vad hade jag väntat mig? Om jag ska vara ärlig hade jag för en sekund trott att han inte var som tidningarna beskrev och det hade glatt mig. Fast jag hade helt klart fel. Men vem var jag att döma? Jag var precis likadan.
”Oh, I'm sorry. Isn't this Harry's room?” sa hon och gav mig ett leende. Fake. Hela hon var fake.
”No, you're in the right place. I was just leaving.”
Jag stormade ut ur hotellet, argsint. Jag kände hur känslan snabbt spred sig i hela kroppen. Var det avundsjuka jag kände? Vad fan hände med mig? Alla dessa känslor jag haft på senaste tiden? Känslor som jag varken kunde kontrollera eller stöta bort.
Kommentera för ännu mer kapitel och uppdatering! Tack för att ni läser, hoppas ni gillar novellen - so far! :) Sprid gärna vidre! Kommentera!
Kapitel 5, Success
”What?” undrade Harry osäkert.
”Seriously Styles? Are you kidding me? I'm not gonna have sex with you!” skrattade jag och skakade på huvudet.
Jag ville göra det cristal clear att jag inte, under några som helst omständigheter, tänkte ligga med honom. Det här var bara en professionell relation, jag hade andra 'friends with benefits'.
Hemresan som för en stund sedan varit bekväm hade genast blivit obekväm.
Harry's POV
Dagen efter ”Scen 1” var alla tidningar fulla med bilder på mig och Ellie. Och nästan alla av dom hade bilden där hon pussade mig på kinden på framsidan. Jag måste medge, det var en underbar bild.
”This is the girl who made Harry wanting more, Ellie Carter. They were spotted on a date in Beverly Hills yesterday. Harry seem to have changed his ways for the past few weeks. No more one night stands. This Ellie-girl has made him a true romantic! The two were cuddling and holding hands the whole night according to a couple of eye witnesses. They even talked about how much they enjoy spending time with each other! That's so cute! Don't they look adoreble together?” läste Simon upphetsat när vi hade samlats i konferensrummet morgonen därpå.
”This is amazing! See Harry? This is what I call success!”
Simon pekade stolt på artikeln han nyss läst och jag skrattade.
”You two are in every magazine – all over the world. Incredible! I knew this would work!”
Simons glädje visade att vi verkligen hade lyckats.
”There's just one more thing you have to do. You really have to convince everyone you're dating for real. I mean, for those who are uncertain.”
Jag sneglade diskret på Ellie som verkade vara lika osäker som mig. Simon fortsatte.
”So I want you to spend more time together, on and off camera. Maybe today, because you don't have any planned ”scenes” until next week. Go shopping or something, I don't know. It's good if you get caught on camera too.”
Simon lämnade rummet och Ellie tittade på mig. Fuck vad vacker hon var. Hon fuktade sina ljusrosa läppar och jag var tillslut tvungen att titta bort. Hon gjorde mig alltid så nervös.
Jag tänkte på min idiotiska fråga jag hade frågat igår. Jag hade aldrig någonsin blivit avvisad innan. Aldrig. Helt ärligt vet jag inte varför jag hade varit tvungen att fråga Ellie om hon ville ”komma hem till mig” igår efter middagen. För egentligen ville jag ju inte ha ett 'one night stand' med henne. Hon var mer än så. Fan Harry, inget av det här är ens äkta.
Men kommentaren hade i alla fall bara kommit naturligt. För det var något jag alltid frågade efter en dejt, det hade blivit en vana. En otroligt dålig vana. Och en annan vana var att alla tjejer svarade alltid ja åt mig, men Ellie hade bara skrattat åt mig. Det drog mig fullständigt galen.
”So what are we waiting for? Are we gonna go shopping or what?”
Ellie hade redan ställt sig upp utan att jag lagt märke till det. Hon nickade mot mig och jag reste mig upp och följde efter henne mot dörren.
Vi gick på gatan, hand i hand. Jag måste medge att min hand passade perfekt i hennes. Vi kunde höra blixtarna från kameror då och då. På bild såg vi också ut som ett par. Det höll jag verkligen med Simon om.
Vi hade varit på stan i över två timmar nu i olika Shopping Malls, och nu var vi ute på gatan igen.
”I want ice cream!” Utbrast Ellie plötsligt.
När hon sa det växte ett behov av glass inom mig också. Det var en het dag och solen stekte på ordentligt. Det förvånade mig att jag inte tänkt på det innan, en dag som denna.
”Okay sure, my treat.” svarade jag med ett leende på läpparna.
Jag la handen runt Ellies midja utan att tänka mig för. Innan jag insåg det var det försent. Först stelnade hon till, men sekunden efter kände jag hur avslappnad hon blev.
Vi gick fram till ett glassstånd och Ellie blev ivrigare för varje sekund. Det var... gulligt. Vad fan Harry. Sluta tänk såhär intalade jag mig själv. Det är ett skådespeleri, det är allt, inget mer. Men jag kunde inte låta bli. Helvete.
”What flavour would you like?” frågade jag när det var vår tur.
”Surprise me!”
”Two chocolate ice cream.” sa jag till killen i ståndet och han nickade. Jag tog emot strutarna och gav den ena till Ellie.
”Chocolate's my favorite!” sa hon och nickade på glassen.
”Yeah, mine too.” fick jag ur mig. Jag var... nervös?
Vi började gå på gatan igen och ignorerade några paparazzis vi mötte. Plötsligt stannade Ellie och log mot mig. Ett leende som fick mig att le med en härlig känsla i magen. Sedan hände något jag inte var beredd på. Ellie pressade sin mjukglass mot mitt ansikte. Hon flinade när mitt ansikte blivit nedkladdat.
”Hey!” ropade jag.
Hon fnittrade mjukt och visade ett perfekt leende. Hon skulle allt få tillbaka. Jag rullade min glass i hela Ellies ansikte och hon skrattade innan jag började springa. Hon sprang efter och hann ikapp mig genom att hoppa upp på min rygg, samtidigt som hon mosade glassen i mitt hår. Det var längesen jag hade skrattat så mycket som då. Bara minnet ger mig ett leende på läpparna.
Med Ellie på min rygg snurrade jag runt tills vi blev yra och jag var tvungen att stanna och släppa ner henne. Jag satte mig ner på stentrappan bakom oss och Ellie drog jag ner i mitt knä. Vi båda var andfådda och pustade ut kraftigt efter skrattandet.
”You look ridiculous.” skrattade Ellie och studerade mitt ansiktet.
”So do you.”
Det var som att jag gjorde saker utan att tänka mig för konstant. För utan att tveka blötte jag ett finger och drog det över hennes kind. Hon tittade försiktigt upp och våra blickar möttes, ansiktena bara några ynka centimeter från varandra. Jag kände hur en känsla av värme fyllde min kropp. Ellie log mot mig men när hon kom på sig själv tittade hon hastigt ner mot marken.
”We need to clean up.” Ellie harklade sig tillslut och reste sig från mitt knä. Hon sträckte en hand mot min och hjälpte mig upp.
”Wanna go to my place?”
I samma stund som orden lämnade min tunga insåg jag att jag var en idiot. En dum idiot. Jag hade gjort misstaget att säga det igen. Och den här gången hade jag inte ens menat det på ”det sättet”.
”No, I didn't mean--”
”I know you didn't.” Ellie skrattade. ”Let's go then?”
Kommentera och sprid vidare novellen, tack snääälla! :) Hoppas ni gillade kapitlet! :)
Kapitel 4, Scene One
Harry var redan där när jag anlände utanför SyCo. Han stod lutad mot den svarta jeepen och studerade mig från topp till tå där jag kom springande på mina klackar. Själv bar han faktiskt skjorta och chinos, inte t-shirt som jag hade förväntat mig.
”You look... gorgeous.” sa Harry när jag var framme vid bilen.
Något sa mig att han faktiskt var seriös. Sluta tänk så Ellie, han är bara en av alla miljoner assholes på denna planet. Du är bättre än att falla för detta.
”We're not on camera yet Harry.” svarade jag självsäkert och skrattade.
Ellie's POV
Självklart var restaurangen vi skulle till lokaliserad i Kaliforniens rikaste stad – Beverly Hills. Kändisar har ju råd med sådant. Och Harry Styles var känd över hela världen. Men ändå kändes det inte som att han var en världskändis, när jag satt där i bilen med honom. Han kändes förvånansvärt nog som en helt vanlig kille.
Bilfärden till restaurangen var minst sagt stel. Stel och pinsam. Vi båda var nervösa och gick igenom manuset i huvudet. Det var egentligen inte några invecklade eller svåra repliker, men nervositeten fick det att kännas som de.
Men så, helt plötsligt och oväntat öppnade Harry munnen och pratade långsamt, samtidigt som han fokuserade på vägen.
”There are going to be a lot of paparazzis when we arrive.”
Jag nickade.
”I'm just saying this to prepare you. It can actually be very scary sometimes. But just follow me and everything will be fine. Okay?”
Jag tittade på honom en sekund. Sedan nickade jag återigen. Det förvånade mig att han brydde sig om att säga det till mig. Han som sades vara så självisk?
”Okay.”
”Thank you for doing this.” sa han och tittade på mig, lika oskyldigt som han hade gjort tidigare denna eftermiddag.
Och det som förvånade mig mest: han menade det faktiskt. Jag kunde se det i hans ögon.
Det var försent för mig att svara, för Harry var redan ute ur bilen och sekunden efter öppnade han dörren åt mig. Det stod tre medelåldersmän utanför bilen med kameror som blixtrade för fullt. Det kändes som ett hav av bara ljus. Det fick mig att rygga tillbaka och vilja gömma mig i bilen igen. Harry hade haft rätt. Det var läskigt.
”Calm down.” sa Harry och sträckte fram sin hand och jag tog emot den. ”I have you. It's okay.”
I samma stund som min hand var i hans, kände jag en enorm trygghet, som jag aldrig upplevt förut. Harry ledde mig förbi fler paparazzis som hade samlats runt oss. Jag klämde hårt om hans hand och tittade ner i marken.
”What's your name?” skrek dom till mig. ”Hey, can we see that pretty face of yours?”
När vi äntligen hade tagit oss in i restaurangen och lämnat paparazzin bakom oss släppte Harry min hand. En besvikelse växte inom mig. Helt ärligt hade jag gärna hållit i honom några minuter till. Stopp ett tag. Vad tänker jag med? Sluta Ellie, var professionell.
”Reservation for Harry Styles.” sa Harry till servitrisen som stod vid ingången.
Han hade inte behövt säga det, man såg att hon gott och väl visste vem han var. Hon var tvungen att anstränga sig enormt för att hålla masken.
”This way Mr. Styles.”
Harry tog återigen tag om min hand och vi följde efter den unga tjejen till bordet som var placerat vid utkanten av restaurangen, en bit ifrån de övriga gästerna, men ändå så nära att de sedan skulle kunna höra vad vi sa – våra repliker. Nervositeten hade faktiskt sjunkit en aning när Harry hade tagit min hand. Så fort vi hade satt oss ner vid bordet ”började” scen 1.
”You look lovley tonight babe.”
Jag kände blickarna från de övriga gästerna fästas på oss när Harrys mörka stämma fyllde rummet. Simons ord upprepades i mitt huvud. Make sure to follow your script tonight.
”Thank you.”
En plötslig, men mjuk spark nådde mitt ben under bordet. Det var Harry. Det tog mig ett tag innan jag insåg att sparken var en påminnelse om att jag hade glömt mina repliker.
”Eer...” stammade jag. Helvete Ellie. Det här hände bara inte! Jag hade glömt mina repliker.
Mitt hjärta pumpade snabbare för varje sekund som gick. Jag mötte Harry med en hjälplös blick. Han gav mig en blick jag inte kunde tyda och tog tag i min hand som låg på bordet. Genast lugnade jag mig en aning. Han klämde min hand och därefter nådde repliken mitt huvud.
”I've really enjoyed spending time with you Harry.”
”I enjoy spending time with you too love.”
Nu rullade scen 1 på igen. Jag sträckte mig över bordet och gav honom en puss på kinden, som enligt manuset skulle vara i tre sekunder. Nu när jag tänker efter, så var det lite överdrivet att vi skulle ha manus till det här. Men Simon hade ju sagt att allt skulle gå exakt som planerat. Inte för att jag förstod nödvändigheten med detl
”You're doing great.” viskade Harry i mitt öra innan jag återgick till sittande position i stolen. Jag tog en sipp av isvattnet. Lugna ner dig Ellie.
När vi äntligen satt i bilen på väg hem igen kunde jag andas ut. Harry verkade också vara lättad över att vara borta från paparazzin. Vi åkte under tystnad. En tystnad som inte var stel och obekväm denna gång. Den var... skön... på något sätt.
”So... Do you wanna go to my place?” frågade han tillslut.
Han måste skämta. Försökte han seriöst stöta på mig? Seriöst? Asshole. Ett högljutt skratt lämnade min strupe. Jag kände besvikelsen inom mig. Inte bara för att han gjorde som han gjorde. Utan att jag faktiskt hade trott att Harry Styles inte var den killen. Men han var det. Hur mycket jag än inte verkade vilja tro det.
”What?” undrade Harry osäkert.
”Seriously Styles? Are you kidding me? I'm not gonna have sex with you!” skrattade jag och skakade på huvudet.
Jag ville göra det cristal clear att jag inte, under några som helst omständigheter, tänkte ligga med honom. Det här var bara en professionell relation, jag hade andra 'friends with benefits'.
Hemresan som för en stund sedan varit bekväm hade genast blivit obekväm.
Hej hörrni! Jag blir verkligen jätteglad för kommentarerena, tack! Skulle verkligen uppskatta fler kommentarer, kommentera vad ni tycker och så vidare! Kram!
Kapitel 3, Ellie Carter
Ellie's POV
Simon Cowells oväntade samtal hade gjort mig förvånad. Det hade också varit helt 'out of nowhere'. Skulle jag vara någon snubbes flickvän. Tja, fake-flickvän. Jag kunde inte ens klara ett riktigt förhållande.
Ja, du hörde rätt.
För mig räckte bara sex gott och väl. No strings attached liksom. Alltså var jag nog motsatsen till de flesta tjejer som drömde efter ett långt förhållande med den perfekta killen. Problemet med det är att det inte existerar några perfekta killar. Alla är dom likadana. Assholes. Och det vet jag utifrån historia i tidigare förhållanden. Det var det som hade fått mig att inse att bara sex kanske inte var så dumt alla fall. För jag uppskattade ju sex, som vilken annan människa som helst.
Och nej, jag ligger inte runt med alla. Man kan väl säga att jag är i högst två fysiska förhållanden.
Anyways, på något sätt hade alltså Simon fått för sig att jag var perfekt för jobbet. Och på något ännu mer vrickat sätt hade jag gått med på att vara Harry Styles fake-flickvän. Jag förstod inte själv vad det innebar än.
Jag hade aldrig träffat Harry Styles, men jag visste mycket väl vem han var. En femtedel av världsberömda One Direction. På förstasidan av varje skvallertidning med en ny tjej varje gång. Det förvånade mig inte att han behövde en fake-flickvän. Simon hade inte behövt förklara att det började förstöra Harrys karriär. Jag hade också räknat ut att fansen och tidningarna inte gillade den... sortens kille han var. Som också bara nöjde sig med sex.
Nu, två veckor senare när jag stod här i hissen på väg upp till Simons kontor, frågade jag mig själv varför jag hade tackat ja. Jag insåg nu att det var en idiotisk idé. Men jag hade fått för mig att jag kanske kunde bli signad på nytt. Det var nog den övervägande orsaken till varför jag tackat ja. Och nu fanns det inte någon utväg. Nu var jag redan här.
När hissen stannade på tionde våningen hade mina handflator redan hunnit bli svettiga. Hissdörrarna öppnades och jag klev ut i korridoren. Senast jag hade stått i den korridoren hade jag varit på väg att bli signad för att starta en musikkarriär. Men sedan hade olyckan skett.
”Ellie... Ellie Carter?”
Jag spann runt för att möta en ung tjej, inte mycket äldre än mig, som tittade på mig med stora ögon.
”Yes?” svarade jag.
”This way please.”
Tjejen började trippa iväg i korridoren och jag följde efter. När vi några sekunder senare stannade framför en stor svart dörr i ek förstod jag att det var där innanför Simon och Harry Styles väntade på mig. Jag vet inte varför jag insisterade med att kalla honom Harry Styles i mitt huvud.
Tjejen som hade följt mig dit lämnade mig ensam utan att säga ett ord. När hon var borta andades jag in två djupa andetag. Sedan öppnade jag dörren.
Dörren föll upp med hjälp av min rörelse, och där inne stod Simon och Harry, båda klädda i vardagliga kläder. Jag stängde dörren efter mig, innan jag såg på honom, Harry Styles. Jag vet inte vad jag hade väntat mig, men det var absolut inte detta. Jag visste att han var snygg, men inte såhär snygg. Hans ansikte var inte bara sexigt, det var otroligt vackert också. Hans kropp var muskulös, hans kindben perfekta. Jag hade aldrig sett något liknande. Och sen var det något annat. Han såg så... oskyldig ut. Inte alls som alla skvallertidningar framställt honom till. När våra blickar möttes vek sig mina knän en sekund innan jag lyckades bryta ögonkontakten.
”Ellie!” Utbrast Simon när jag var framme vid dem och gav mig en bamsekram innan jag ens hann blinka.
När han släppte taget om mig och backade två steg stod Harry plötsligt framför mig. Han log försiktigt och sträckte fram handen.
”Hello, I'm Harry.”
Jag tog emot handen och en våg av värme sköljde över mig. Våra ögon möttes igen och denna gång var blickarna mer intensivare.
”Ellie Carter.” svarade jag stumt.
Simon bad oss att sätta sig ner.
”This is great. You look really good together. And I know, it's akward for us all, but lets skip that part – we are all professionals here. So we're gonna start right away. Here are your scripts.”
Simon räckte oss var sitt häfte. På framsidan av mitt häfte stod det 'ELLIE CARTER' med stora bokstäver. Jag tvekade och sneglade upp på Harry som redan hade slagit upp första sidan. Jag följde hans exempel och gjorde likadant. Sedan började jag läsa. 'Scene 1' stod det högst upp. Det var precis som ett manus för en riktig film.
Innan jag hunnit läsa klart harklade sig Simon och fick vår uppmärksamhet.
”So, Ellie I know you're an terrific actress and I think Harry can act as well... Scene one takes place at a local restaurant in Beverly Hills, where the paparazzis can find you for sure--”
”I can't see why theese scripts are neccesary.” avbröt Harry och nickade ner på papprerna.
Jag höll faktiskt med honom men vågade inte instämma. Simon suckade.
”They are Harry. It all has to go as planned and be convincing. Now stop questioning and listen instead.”
Simon väntade tills Harry nickat innan han fortsatte. ”So your resarvations at the restaurant are at eight sharp.” Simon tittade på klockan.”That means you have exactly two hours to learn your lines. Harry will drive you to the resturant from here. When you're done dining, Harry will drive you home again. Good luck and make sure to follow your scripts tonight and hold hands A LOT!”
Och så bara 'poff' var Simon borta. Kvar satt jag och Harry tysta. Vi smälte fortfarande in hans order. Allt hade gått så snabbt och Simon hade försvunnit efter bara några sekunder. När jag inte klarade av den pinsamma stämningen reste jag mig också upp och började gå mot dörren.
”I'll see you tonight.”
De två timmarna som följde hann jag gå hem och i lugn och ro gå igenom manuset. Det var inte alls mycket, bara några få repliker, det var allt. När jag var helt säker på att jag kunde det lilla tog jag en dusch. Då hade jag en och en halv timme på mig att göra mig i ordning för ”dejten”.
När denna timme och halvtimme hade passerat stod jag framför spegeln och studerade resultatet av mig själv. Jag bar en stilren klänning gjord i spets. Den var helvit och satt perfekt runt min kropp.
Harry var redan där när jag anlände utanför SyCo. Han stod lutad mot den svarta jeepen och studerade mig från topp till tå där jag kom springande på mina klackar. Själv bar han faktiskt skjorta och chinos, inte t-shirt som jag hade förväntat mig.
”You look... gorgeous.” sa Harry när jag var framme vid bilen.
Något sa mig att han faktiskt var seriös. Sluta tänk så Ellie, han är bara en av alla miljoner assholes på denna planet. Du är bättre än att falla för detta.
”We're not on camera yet Harry.” svarade jag självsäkert och skrattade.
Första kapitlet ur Ellies perspektiv. Och nu fick ni en liten lätt breef om Ellie CarNytt kapitel imorgon, om ni kommenterar åsikter och tankar! Sprid gärna novellen vidare, det skulle göra mig jätteglad. Sen vill jag verkligen tacka alla som läser - ni är bäst! Kram :)
Kapitel 2, First Meet
Previously:
”Sure, whatever you want.” Han tog en paus och drack en klunk av kaffet som stått orört på skrivbordet fram tills nu. Sedan nickade han mot mig. ”Who's gonna be your ”girlfriend” then?”
Han gjorde citattecken med händerna på ordet ”girlfriend” och log.
Harry's POV
”Well, how should I know?” suckade jag frustrerat.
Simons välbekanta harkel fyllde rummet samtidigt som han sträckte på ryggen. Blicken han gav mig tydde på att han inte hade tid med detta.
”You said you were going to chose a girl on your own Harry.” sa han.
”No I didn't say that. I... I just don't want that.”
”Then how do you want it?”
Jag visste inte hur jag skulle svara på den frågan. Jag behövde tänka igenom det. Hur ville jag ha det? Först av allt ville jag ingenting av det här, men det var som det var. Sen vet jag ingen tjej som skulle vilja låtsas vara min flickvän. Well, alla fans skulle tacka ja, bara för att det var jag, Harry Styles. Men det var just det jag inte ville. Välja en random tjej utifrån en lista, det var bara galenskap. Allt var bara galet.
”I thought this would just take a few minutes, not half an hour.” klagade Simon och skakade på huvudet när jag fortfarande inte hade kommit på en lösning.
”But I don't know what I want!”
”Okay, then we're gonna do like this. I know one particular girl that I was going to suggest from the begining.”
”Who?”
Simon tog en klunk av kaffet och tittade ut genom fönstret, som om det var något speciellt där utanför. Men allt jag kunde se var höghus och byggnader. Vi befann ju oss mitt i downtown Los Angeles. Simon besvarade tillslut min fråga.
”I was going to sign her to the record company last year, but then something tragic appeared and it the signing never happened..." Återigen paus. Hans ögon fästes på mig igen. "her name is Ellie Carter.”
Ellie Carter. Jag hade aldrig hört namnet förut.
”Okay.”
Mer kunde jag inte få ur mig. Vad skulle jag mer säga? Tack?
”And why I pick her is because she would be perfect for the job. If I remember it right she's an terrefic actress as well, so that's a bonus.”
Jag nickade och vred obekvämt på mig. Vad skulle jag göra nu?
”I'm gonna call her right now.” la Simon till och det var min queue att det var dags att lämna hans kontor.
När jag kom ut möttes jag av åtta nyfikna ögon tillhörande Niall, Zayn, Liam och Louis, som helt klart hade tjuvlyssnat. Det var inte bara nyfikenheten som avslöjade dem, de bar även ett lömskt leende på läpparna - alla fyra av dem. Ingen förvåning där. Men de hade inte hört något, det var jag säker på. Jag har också provat att tjuvlyssna från Simons kontor förut, men det är väldigt ljudisolerat, alltså omöjligt att höra något.
”What did he say?” undrade Niall.
Han försökte dölja sin ivriga ton i rösten, men lyckades inte speciellt bra.
”Was it about the front page in "People"?” frågade Zayn. Hans försök av att dölja ivrigheten var till och med sämre än Nialls.
Jag gick mot sofforna i samlingsrummet och slog mig ned i den beiga fotöljen, min favorit. De andra följde efter mig som vilsna hundvalpar.
”Well, to answer your questions.” började jag när jag slagit mig ned. ”Yes, it was about the pictures and... Well... Apperently I'm going to have a girlfriend. A fake girlfriend.”
Killarna blev lika förvånade och stumma som jag hade blivit femton minuter tidigare. De tittade på mig ett tag innan de vågade säga något.
”What?” Utbrast Louis och Liam.
”That's crazy!”
”That's what I said.” påpekade jag och suckade återigen.
* * *
2 VECKOR SENARE
Ellie Carter anlände till kontoret där SyCo (som är Simons record label) två veckor efter mitt och Simons samtal. I samma sekund som jag hörde att hon var i hissen kunde inte jag låta bli att känna mig nervös. Jag hade inte varit så värst nervös de senaste två veckorna. Jag brukade aldrig vara nervös. Inte när vi skulle uppträda, inte när jag höll tal, inte för något. Men nu kändes det som att jag skulle kissa på mig av nervositet.
Vi, det vill säga jag och Simon, väntade på Ellie i det stora konferensrummet under tystnad. Simon hade inget att säga och inte heller jag.
”Here she comes.” mumlade Simon knappt hörbart. Sekunden efter öppnades den svarta ekdörren och in klev hon. Ellie Carter.
Min allra första tanke var hur otroligt vacker hon var. Hon mötte oss med ett gulligt leende som avslöjade några perfekta tänder. Hon drog en hand genom det sandblonda håret som föll perfekt över ett par bruna axlar. Sedan mötte hon min blick. De kristallblå ögonen trängde in i mina och jag blev som förtrollad. Helt ärligt, i vanliga fall skulle min första tanke vara ”henne ska jag ligga med”. Men nu var det helt annorlunda. Det enda jag kunde tänka på var hennes utstrålning som nästan fick mig att tappa andan.
Vad tycker ni? Snälla kommentera, och sprid vidare novellen, så kommer jag uppdatera ännu mer! Kram :)
Kapitel 1, Fake-Girlfriend (läs prologen först!)
Ett skratt lämnade min strupe. Det här måste vara ett skämt. Men när Simon inte skrattade med mig, blev jag lika seriös som han var.
”You're actually serious?”
Simon nickade och tog upp tidningen från skrivbordet för att sedan slänga den i papperskorgen. I hans ögon var alla tidningar värdelösa och bara slöseri med tid. Men jag hade alltid tid att läsa det som skrevs om mig. Jag ville inte läsa det, jag var tvungen. För jag kunde inte låta bli.
Simon var fullt ut seriös när han återigen spände ögonen i mina.
”No way.”
Jag ruskade på huvudet. Jag kunde fortfarande inte förstå att han var seriös med detta. Vad var det här för vrickat påhitt? Skulle jag ha en flickvän på låtsas? Jag ville inte ens ha en flickvän i överhuvud taget.
”Yes way. I'm serious. A lot of celebirties do this.” Simon tog en paus innan han fortsatte. ”You're reputation is not very good at the moment Harry. As I said, you have to show your fans that you're not that guy anymore. Because they don't like that guy.”
”But I am that guy.” erkände jag.
Det var konstigt att sätta ord på det. Och helt ärligt ville jag inte vara den killen, men jag var det och så var det bara.
”And I guess you still can be him. But you've got to have a girlfriend at the same time, to show the media. Well, a fake-girlfriend.”
”And who would that be?” frågade jag med en ganska tydlig sarkastisk ton i rösten.
”Well... I have a few choices, you just have to pick one...”
Simon började leta bland papperna som låg slarvigt utspridda över skrivbordet. Det han nyss hade sagt var inte klokt. Skulle jag välja ut en tjej som skulle vara min ”flickvän”? Svaret vad självklart och det upprepades i mitt huvud. No way.
”No! I'm not gonna just pick a random girl to be my fake-girlfriend Simon! This is just insane...”
Simon stoppade sitt letande efter... vad det nu var han letade efter och suckade. Han kliade sig frustrerat i bakhuvudet, argsint över att jag inte tycktes ge efter.
”But it's the only way Harry. I'm sorry, but you have to deal with this. You're gonna have a fake-girlfriend to trick the media for a while now. Like a beard.”
Han reste sig upp och lämnade mig ensam i sitt kontor, antagligen för att låta mig tänka och smälta idéen. Det var en galen idé, men jag måste medge att den på sätt och vis faktiskt kunde vara nödvändig. Jag ville såklart inte ha en fake-flickvän, men jag var ändå tvungen att gå med på det. För min karriär. Och Nialls, Zayns, Louis och Liams karriär stod ju också på spel. Vi var ju trotts allt ett band.
Simon kom tillbaka in igen och mumlade något i stil med att han inte kunde hitta listan han letade efter. Efter att han hade satt sig i skrivbordsstolen igen, slog han ihop händerna och tittade på mig.
”Fine. I'll do it. But I'm not going to pick a random girl from a list.”
Simon gav ett välkänt smile som tydde på stolthet, att han hade lyckats.
”Sure, whatever you want.” Han tog en paus och drack en klunk av kaffet som stått orört på skrivbordet fram tills nu. Sedan nickade han mot mig. ”Who's gonna be your ”girlfriend” then?”
Han gjorde citattecken med händerna på ordet ”girlfriend” och log.
Jag blir verkligen JÄTTEGLAD för kommentarer, så snälla kommentera vad ni tycker, feedback osv! Sprid gärna novellen vidare också om ni gillar den! Nästa kapitel kommer imorgon! Kommentera snääällla! Kram på er!
My Fake Girlfriend, Prolog
”What is this?”
Simon slängde senaste numret av en skvaller-blaska på skrivbordet som skiljde oss åt. Så fort han hade kallat in mig på kontoret hade jag en känsla av att det var detta som väntade mig.
När jag inte besvarade frågan tycktes han bli ännu mer frustrerad, om det nu var möjligt. Tonen i hans mörka stämma fick mig att inse att det verkligen var allvar den här gången.
”'Harry Styles, caught with another misterious girl'” läste Simon frustrerat, som rubriken ledde.
Jag hade inte en blekaste aning om vad jag skulle svara. 'Fanns det ens något svar på det där? Jag hade blivit fångad på bild med ännu ett av mina 'one night stands', so what?
”This has gone to far Harry.”
Äntligen satte sig Simon ner i sin skrivbordsstol. Att han hade stått upp hade bara gjort mig ännu mer stressad. Han spärrade ögonen i mig, som fortfarande satt knäpptyst.
”Are you even listening to me Harry? This is not acceptable anymore!”
”It's no big deal!” mumlade jag.
Men det var en big deal. Jag försökte bara intala mig själv att att det inte var det.
”Yes it is! It's your career we're talking about! And all these random girls are ruining it! I know you're a famous teenage boy who wants to have som fun, and sure you can have that. But not when the paparazzis are snaping shots of your every move! I told you to be careful Harry, but you haven't. I've lost the number of how many times you're one night stands have been the frontpage of every tabloyd the past few months!”
Jag vände blicken ner för att fokusera på golvet. Jag skämdes faktiskt. Simon hade rätt. Alldeles rätt. Och det visste jag. Han var ansvarig för min karriär. Jag hade gått för långt. Det hade gått över styr.
Jag vet inte när jag hade blivit den här personen. Jag hade aldrig behandlat tjejer såhär. Aldrig hade jag heller varit 'the cheater' eller 'the one night stand-typen'. Men när min karriär tagit en sådan fart under det senaste året hade det förändrats. Jag hade kunnat få varenda tjej på klubben och sex hade hamnat högst upp på listan. Bara sex. No strings attached. Nu hade jag redan kletat in mig i smörjan och jag hade inget skäl att ändra på mig. Det bara var som det var.
”I'll be more careful Simon, I promise!” vädjade jag, men Simon suckade.
”It's too late for that now. You have to prove to the world, your fans, that you've changed...”
”And how exactly am I going to do that?”
Simons ögon blev på något sätt plötsligt lömska och sa något hoppfullt. Jag litade på honom, det var han som hade gjort min karriär framgångsrik. Men något sa mig att det som skulle komma ut ur hans mun var twisted. Vad hade han nu kommit på?
”You're gonna have a fake-girlfriend.”
Handling - My Fake Girlfriend
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.