Kapitel 11, Scene Two
”Yeah sure, didn't sound like it. You were just making out like crazy. And I don't think that low of you. It-just--just sounded like--you were turning him down and he didn't seem to get of you.”
Hon öppnade munnen för att säga något men ångrade sig. Antagligen hade hon inget att säga. Några sekunder gick innan Ivy suckade.
”It's just Nate. He's a horny bastard.” Jag nickade. ”but he wouldn't hurt me, if that's what you thought.” fortsatte hon. ”Sorry, I panicked when the doorbell rang and that's why I told you to hide. I didn't even invite him over. I haven't met him in like a year.”
”It's fine.” Jag var bara en avundsjuk jävel som skulle gjort allt för att ha varit Nate.
Ellie's POV
From: Simon Cowell
Time for scene 2 today! Be in my office in half an hour /Simon
Det smset var vad jag vaknade upp till. Min allra första tanke var att jag helt glömt bort att öva på scen 2. Inte för att jag behövde det. Det enda jag skulle göra var att kyssa Harry. Vänta.. stopp. KYSSA HARRY? Idag skulle jag kyssa Harry. Tanken gjorde mig så nervös att det inte går att beskriva.
När Harry hade gått från mig igår hade det minst sagt varit awkward. Jag hade fått utbrott på honom för att han räddade mig från Nate.
Nate. Jag hade inte sett honom på minst ett år, och helt plötsligt hade han bara stått vid min port. Och det jag sagt till Harry om att Nate aldrig skulle göra mig illa var en lögn. Senaste gången jag träffade Nate hade han slagit till mig för att jag hade avvisat honom. Helt ärligt skrämde han mig.
Jag huttrade och skakade av mig känslan.
To: Simon Cowell
I'll see you there!
Jag klickade iväg smset och hoppade in i duschen. Jag ville fixa till mig extra idag. Jag skulle kyssa Harry. Jag vet inte hur många gånger jag behövde upprepa detta för att inse att det faktiskt skulle ske. Och nervositeten gick inte att skaka bort.
Jag lockade mitt hår i väldigt lösa lockar, så de hängde perfekt över mina bruna axlar. Sminket behöll jag så naturligt som möjligt, men tillräckligt för att fixa till det lite extra. Till detta bar jag ett vitt linne med ganska bar rygg, med en mönstrad tubkjol och en brun fransväska hängande över axeln – en typisk sommaroutfit.
När jag anlände till SyCo var jag fem minuter sen, men det gjorde inget, för Harry hade inte kommit än. Simon verkade vara på bra humör i och med framgången med detta fake-förhållande.
”This is going to be a good day.” sa han till mig i väntan på Harry. Sekunden efter dessa ord lämnat Simons mun kom Harry gåendes genom korridoren. Och det var bokstavligt som att tiden ändrades till slowmotion. Hans hud var gyllende brun och lockarna sexigt rufsade på huvudet. Han drog av sig solbrillorna (i slowmotion) och gav mig ett mjukt leende som orsakade mitt hjärta att slå dubbelslag.
Harry skakade hand med Simon och gav mig en pinsam men behaglig kram. Sedan begav vi oss alla till den svarta jeepen som väntade utanför. Vi skulle till stranden, Simon skulle med denna gången, varför det var nödvändigt kunde jag fortfarande inte räkna ut.
Efter scen 2 skulle Harry på en intervju, där han antagligen skulle tala ut om vårat förhålla--fake-förhållande. Shit, jag fortsätter att glömma att det är fake. För det kändes så äkta. Alla fall - jag hade inte en blekaste aning om vad han skulle säga, det var inte direkt så att vi hade pratat om det.
Vi anlände till stranden efter en pinsam och tyst biltur. Harry hade faktiskt kramat min hand för en kort sekund under resans gång, då han måste ha känt av att jag var spänd. Jag kunde inte längre neka för mig själv att det var tryggt att vara i Harrys närhet.
”What are you waiting for? Out!” utbrast Simon.
Både Harry och jag hade knappt märkt att bilen stannat och att vi var framme på vår slutliga destination. Jag följde Harrys exempel och tog mig ut ur bilen. Väl ute fattade jag automatiskt tag om hans hand och allt kändes bättre.
Jag skulle börja gå men Harry stannade oss. Han tittade osäkert på mig.
”I ju-- I just wanna tell you something....” viskade han.
”Yeah?”
”I'm not gonna k--”
Innan Harry han slutföra sin mening avbröts han av en otålig Simon.
”Come on!”
Vi tog oss till stranden, hand i hand, men under tystnad. Jag undrade vad Harry hade velat säga men det var det minsta av mina bekymmer. Det gick att räkna ut att vi tänkte på samma sak i precis den stunden där vi gick på stranden. Vi tänkte på kyssen som snart skulle inträffa.
Paparazzisarna höll sig på ett avstånd, men så pass nära att de skulle kunna höra vad vi pratade om. Det var som att ha en svans efter sig. Tillslut stannade vi precis vid vattnet och Harry inledde scen 2.
”I have something I want to ask you Ellie.” sa han högt och tydligt med sin hesa röst, som alltid fick mig att bli nervös.
”Yeah?” sa jag. Snart var det dags.
Vi vände oss, så vi stod vända mot varandra, med ögonen djupt in i varann. Harry snuddade vid min nakna överarm. Hans beröring fick det att suga inom mig på ett sätt som gjorde mig nervös. Helvete vad snygg han var. Harry harklade sig.
”I really like spending time with you and... and... I was wondering...” Han tog en kort paus utan att släppa mig med blicken. Det är bara skådespeleri Ellie. Bara på låtsas. ”do you want to be my girlfriend?”
När jag tänker efter så var det där manuset en riktig klysha och ganska overkligt. Jag menar, är det sådär man blir pojkvän och flickvän? Eller vad visste jag, jag hade ju bara haft ett förhållande förut som bara slutat i tårar.
”Yes! Yes of course!” log jag och slog armarna runt honom.
Jag hörde snaps från kamerorna. Efter kramen skulle jag kyssa honom. Jag hade nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Att kyssa någon var inga som helst problem för mig. Men det här var Harry, och att kyssa honom var något som fick mig att bli knäsvag vid bara tanken av det.
Jag gjorde mig redo för vad som väntade. Men när jag skulle dra mig tillbaka från kramen höll Harry fast mig. Vad höll han på med? Han följde inte manuset! En liten panik bildades inom mig, men i Harrys famn kändes det tryggt, och jag ville stanna där. Dessutom var kamerorna på oss så jag kunde inte dra mig ur hans grepp bara sådär.
”What are you doing?” viskade jag förvirrat i Harrys öra.
”I don't want our first kiss to be like this.”
Jag kände hur mina kinder hettades upp. Lättnad. Glädje. Det var precis det jag kände när de orden lämnade hans tunga. För det var så jag också kände. Jag ville inte att vår första kyss skulle vara planerad. Jag visste redan att Simon skulle vara rasande, men det kvittade.
Vi släppte taget om varandra för att gå tillbaka till jeepen. Jag var rädd över Simons reaktion, men Harry verkade ha funderat ut något, för han var inte det minsta uppspelt.
Harry lät mig gå in i bilen innan han följde efter och stängde och låste bildörren efter sig. Simon bara tittade på oss i väntan på en förklaring. En förklaring jag inte hade. Harry harklade sig.
”We thought... that if they don't get a kiss now... they will be waiting for it everyday and... that will get us more publicity and--”
”Genious Harry!” Utbrast Simon. Jag måste erkänna att det var helt oväntat från Simons sida. Jag hade trott att han skulle vara röd i ansiktet av ilska vid det här laget.
”You think?” mumlade Harry, som också var chockad.
”You're starting to think like me.” sa Simon glatt. ”And that's a good thing.”
Kommentera! Imorgon får ni TVÅ kapitel eftersom det är dubbelkapitel! (part 1-2) :) Vad tycker ni hittils om novellen?