clarities.blogg.se

Jag började ta av mig mina kläder tills jag bara låg där i ett linne och underkläder såklart. Jag kan inte neka att det kanske var lite awkward. Men jag orkade verkligen inte bry mig. Jag var trött och ville sova.

”Eh..” Harry harklade sig. Jag såg nu att även han bara stod i kallingar. ”You take the bed. I'll sleep on the couch.”

”Harry stop it. You're sleeping here.”

Jag slog med handen på täcket och log. Han log tillbaka åt mig och slängde sig direkt i sängen. Jag insåg nu att lamporna redan var släckta. Jag antog att jag redan vant mig vid mörkret. Jag la mig mot kudden och blundade. Jag kände några varma armar krama om mig och jag flyttade mig närmre honom.  

 Ellie's POV

När jag vaknade på morgonen så var det bokstavligt som om gårdagen inte hade inträffat. Som att allt varit en lång och mörk mardröm. Men när jag sedan upptäckte att jag befann mig i bland Harrys mjuka lakan, i Harrys lyxsvit, kom jag på att allt var verklighet.

Jag vände mig om och gav ifrån mig ett stön för smärtan i min kropp. Jag kunde fortfarande känna ömheten i armarna från Nates hårda grepp om mig. Antagligen hade jag blåmärken lite här och där också. Jag noterade att Harrys plats bredvid mig var tom. Då kände jag genast att det var kallare i sängen på grund av han inte var närvarande.

I nästa sekund hörde jag en dörr öppnas och jag vände hastigt på huvudet för att se Harry komma ut ur badrummet i endast en vit handduk. Han kliade bland de blöta lockarna och tog några steg mot mig.

Min blick fästes genast på hans magrutor och jag när min blick väl var där gick det inte att slita bort den. Jag insåg inte att jag gapade för fullt förrän Harry tog mig på bar gärning. Han sa inget, utan han harklade sig bara innan ett skratt lämnade hans strupe. Jag stängde igen mina läppar och mina kinder blossade genast upp i en klarröd ton.

”Don't worry.” skrattade Harry och satte sig på sängkanten. ”I'm all yours.”

Att bara höra honom säga det var en ny sorts uppenbarelse. Och obeskrivlig känsla. Jag var hans. Han var min. Bara min. Tillslut var det vi. Jag bet mig i underläppen och mumlade för mig själv ”You're mine.” innan jag log.

Harry började satte på sig samma blåa skjorta och tighta jeans som han hade burit igår. Fast när jag tittade närmre såg jag att jeansen inte hade några väck eller hade en aning grå ton och fläckar på sig. De var rena. Jag insåg att han ägde tusentals just sådana där svarta byxor – han älskade dom.

”So, I think we should go over to Niall's.” sa Harry efter jag gått in på toan och bytt om till min klänning. Jag vågade inte byta om framför honom än. Det kändes bara konstigt på något sätt.

”His room?”

”No he doesn't live in the hotel. He has a house in Los Angeles. And last night he threw a party... so yeah, we should check on him.”

Jag kunde föreställa mig hur Nialls hus såg ut som ett bombnedslag vid det här tillfället. Även fast jag aldrig hade varit eller sett huset, poppade det upp en bild. Två saker var klart: han var känd och hade mycket pengar, därmed antog jag att det var en lyxvilla.

Jag insåg nu också att jag aldrig hade träffat någon av de andra killarna. Det hade gått två månader sedan jag träffade Harry och jag hade inte ens sett Niall, Louis, Liam eller Zayn. Tanken gjorde mig genast nervös på en kissa-på-mig-nivå.

”We don't have to.”

Harry avbröt mina tankar.

”What?”

”I just saw your facial expression and it looked like you don't wanna go over there.”

Han skrattade osäkert och inväntade mitt svar.

”No no no! It's not that I don't want to. It's just... what if they don't like me?” svarade jag osäker på om jag skulle erkänt det eller inte. Men nu var det gjort.

Harrys reaktion förvånade mig. Istället för att ge mig en orolig blick som jag hade förväntat, himlade han med ögonen tydligt.

”Ellie, don't say that! I know they'll love you. Don't worry about it.”

Han tog min hand och det fick mig fortfarande att bli lika varm som kokande vatten varje gång han rörde mig.

”Come on! It's time to give the paparazzis their daily dose of Hallie.” sa Harry och drog med mig mot dörren.

Jag skrattade och lät mina fötter släpas efter när Harry drog mig in i hissen.

”Is that what they're calling us?”

”Yes. It has a nice ring to it, right?”

Återigen brast jag ut i skratt och Harry stämde in. Plinget från hissen hördes och vi gick genom lobbyn där receptionisten log.

”Mrs Styles, miss Carter.” Hon nickade mot oss.

Det blev en chock för mig att receptionisten tagit sig tid för att lära sig mitt namn. Men då kom jag på att hon antagligen läste skvallerblaskor. Eller perezhilton. Eller andra webbsidor. Eller så hade hon sett oss på TV. För det var så det var. Vid det här laget var jag och Harry vad alla pratade om. Våra namn fanns överallt. Hela saken kändes inte verklig, men jag hade mer och mer börjat märka det. Vi var Hollywood's it-couple. Det var både skrämmande och kul. Harry var den roliga biten av det hela.

Ute på gatan var de väntande paparazzin inte någon stor chock för mig. Det hade blivit en vana. Harry hade sin arm om mina axlar och paparazzin skrek för fulla munnar. ”Ellie, Harry!! Where are you off to?!” Vi log mot dem, innan vi klev in i limousinen.

”Is it far to Niall's house?”

Sooo sorry guys! Det tog lång tid för mig att få ihop kapitlet men nu är det uppe! Har haft mycket i skolan därav den andra anledningen till försening! Förlåt! 

Kommentera åsikter, tack! Då ska jag uppdatera redan imorgon!