Kapitel 12, Confusion part 1/2
Previously (Ellie's POV):
Harry lät mig gå in i bilen innan han följde efter och stängde och låste bildörren efter sig. Simon bara tittade på oss i väntan på en förklaring. En förklaring jag inte hade. Harry harklade sig.
”We thought... that if they don't get a kiss now... they will be waiting for it everyday and... that will get us more publicity and--”
”Genious Harry!” Utbrast Simon. Jag måste erkänna att det var helt oväntat från Simons sida. Jag hade trott att han skulle vara röd i ansiktet av ilska vid det här laget.
”You think?” mumlade Harry, som också var chockad.
”You're starting to think like me.” sa Simon glatt. ”And that's a good thing.”
Harry's POV
Jag vet inte om det hade varit idiotiskt av mig att inte bara kyssa Ellie som scenen skulle varit för tre dagar sen. Men jag kunde bara inte. Jag ville inte att min och Ellies första kyss skulle vara planerad. Det hade gått tre dagar och jag kunde inte sluta tänka på det.
Jag vet inte vad som hände med mig. Men i hennes närvaro kunde jag inte tänka ordentligt. Jag kunde inte spela ”one night stand-snubben” längre. Hon fick fram den gamla Harry. Killen jag egentligen var, innan jag hade blivit en douche bag. Jag hade inte haft ett one night stand på tre dagar. För jag hade bara haft Ellie i tankarna.
Telefonen avbröt mina tankar. Det var Niall.
”Hello Niall.” sa jag.
”Harry! I'm calling to cheer you up!” sa Niall på ett sätt som fick mig att le. Han hade redan lyckats. Classic Niall.
”Is that a smile? I can hear you smiling Harry through the phone!”
”No I'm not—”
”Yes you are! Anyways, me and the guys are standing outside your door, can you come and open it?”
Varför ringde dom inte bara på dörren som normala människor? Juste, killarna var inte normala. Jag drog mig mot dörren, utan att bry mig om att jag faktiskt såg ut som jag gjorde. Jag hade inte duschat, mitt hår var ett mess och jag hade inga byxor på mig. Väldigt classy Harry.
Jag möttes av fyra ansikten tillhörande några knäppa idioter när jag öppnade dörren. De tittade på mig som om jag var en ailien. Utan att säga något trängde de sig på och såg sig omkring.
”Welcome in.” muttrade jag med tydlig ironi.
”Your room looks like a dump. You look like a dump. What did you do to our Harry?” konstaterade Louis skämtsamt och pekade på mig från topp till tå.
Jag suckade och slängde mig i soffan, bland alla smutsiga kläder.
”But seriously, what's wrong?” sa Louis innan han slog sig ned bredvid mig. De andra satte sig i fåtöljerna och den andra soffan runt bordet framför oss.
”Nothing, I'm fine!” sa jag irriterat. Nothing och fine. Två lögner i samma mening, bra där Harry.
”You can tell us mate!” sa Zayn.
Han hade rätt. Jag kunde berätta allt för dom. Men i stunden visste jag inte hur jag skulle formulera mig. Vad var fel? Varför hade jag bara isolerat mig från resten av världen i två dagar. Svaret var självklart även fast jag ville neka det. Ellie. Jag trodde att dessa två isolerade dagar skulle få mina känslor för henne att försvinna men newsflash, de var fortfarande där.
Hela vårat förhållande var på låtsas fortsatte jag intala mig själv. Ellie skulle aldrig kunna känna något för mig. Jag var en douche-bag, och hon visste det. Hon såg bara allt som vad det egentligen var – fake.
”Is it that girl?” sa Liam. ”Ellie?”
Jag nickade tomt och väntade på att någon skulle säga något. Men i själva verket var det mig de andra väntade på.
”I don't know! It's all just... messed up.” sa jag frustrerat och drog händerna genom håret.
”You like her!” sa Niall och Zayn i mun på varandra.
”No I don't.”
Inte ens jag själv kunde gå på orden som kom ut ur min mun. Hur jag än försökte intala mig själv att jag inte gillade henne, var det omöjligt att skjuta bort det. Och tro mig, jag hade försökt.
”Yes you do.” sa Louis. ”the old Harry is coming back...” fortsatte han på ett retsamt sätt.
”Okay fine! I admit it. I like her. But I can't. It's a fake relationship. And besides, Simon told me that I couldn't fall for her. Well, it was more like a threat.”
”Simon told you that?” frågade Liam förvånat och jag nickade stumt samtidigt som jag tittade ner i golvet. Liam fortsatte. ”then you can't. You can't like her Harry. I'm sorry, but I mean... IT'S SIMON” Han betonade Simons namn.
Han hade helt rätt och det gjorde mig upprörd att han faktiskt hade rätt.
”Liam's right Harry. It's Simon that we're talking about.”
Efter ett tag började tystnaden i rummet bli för obehaglig för min smak, så jag gjorde vad jag alltid gör. Kom på något att säga.
”What should I do?”
”What you need is a distraction!” Louis höjde pekfingret och reste sig från soffan och berget av kläder. ”let's go out clubing tonight!”
Killarna instämde glatt och reste sig upp. ”You take a shower and fix that precious hair of yours and we'll meet you outside in an hour!” pekade Louis på mig.
Jag kunde inte säga emot.
Första delen av Kapitel 12 "Confusion". Del 2 kommer klockan 18.00! Kommentera!
Soooo gooood!xD