Kapitel 8, Twitter
Previously:
”Are you falling for her Harry?”
Simons fråga var väldigt plötslig. Och otroligt oväntad. Det första som kom upp i huvudet var ett kanske, men sekunden efter ett nej. Allt detta var inte äkta, det var ett fejk-förhållande, inget mer. Så varför försöka intala mig själv det?
”No!” Utbrast jag med en chockerande ton i rösten.
”Good. Because you can't. I've told you that you have to break up in a year.”
”Why?”
Simon blev plötsligt seriös.
”Because I said so.” Han spände ögonen i mig och jag nickade långsamt. ”I have to work now Harry, thanks for coming by.”
Jag lämnade kontoret med en viss tjej i tankarna. Ellie.
Ellie's POV
Iphonen blixtrade till och jag reste mig upp från soffan.
From: Harry
Where are you? :)
Jag torkade snabbt tårarna och ryckte upp mig.
Ända sedan jag kommit hem från Charlie hade jag varit inne på datorn, och bara läst vad som skrevs om mig på twitter. Ju mer jag läste, desto större floder rann ner för mina kinder. Vid det här laget var mitt ansikte uppblåst och rosarött. Det skrevs hemska saker om mig. Det gjorde så ont att läsa att jag var en hora eller en bitch. Det kändes som ett stort svart hål av smärta. Jag ville inte påverkas av det, men jag kunde vara stark nog. Jag tog åt mig mer än man kunde ana.
Jag fortsatte läsa.
@Ellie_Carter DOES NOT DESERVE HARRY! SHE'S NOT EVEN PRETTY!!!
@Ellie_Carter You're an ugly slut. Harry is mine you bitch.
@Ellie_Carter, why haven't you realized that Harry doesn't want you? Just stop trying you stupid whore.
@Ellie_Carter Stupid name, stupid girl.
@Ellie_Carter STOP USING MY HARRY FOR PUBLICITY! You're not girlfriend-material. And you're way out of Harry's leauge.
@Ellie_Carter IS AN UGLY AND STUPID BITCH.
@Ellie_Carter didn't your mum teach you to go for the boys who you actually can have?
Mitt läsande avbröts av dörrklockan. Jag stelnade genast till av rädsla. Vem kunde det vara? Jag tittade på klockan. Ett på förmiddagen. Jag var förvirrad. Stel som en pinne satt jag kvar på soffan. Allt jag kunde tänka på var att jag skulle dö nu. Det var en mördare utanför min dörr. Dörrklockan ringde igen.
Men så hördes en bekant röst. Det var Harry.
”Ellie? Are you there?”
Tryggheten omfamnade mig som en stor kram. Jag hatade att bo helt ensam i ett stort hus, speciellt på natten. Men när jag hörde Harrys röst var det bara som att jag var trygg från allt mörker.
Jag reste mig och sprang till dörren och möttes av en väldigt sexig Harry. Varje gång jag såg honom var det som om jag glömt bort hur snygg han var. Hans mungipor gick från höjda till sänkta när han såg mig. Shit, jag hade glömt bort hur jag såg ut.
”Ellie.” Sättet han sa mitt namn på fick mina nackhår att resa på sig. ”Are you okay?”
”How did you know where I live?”
”I asked Simon for your adress.”
Jag visste inte vad jag skulle svara på hans fråga. Nej, jag mådde inte alls bra efter att ha läst allt som skrevs om mig på twitter, men samtidigt ville jag inte erkänna att jag hade tittat. Men det var som att Harry hade läst mina tankar.
”You went on twitter.” sa Harry och stängde dörren efter sig.
Var jag verkligen så lättläst? Jag nickade långsamt innan jag brast ut i tårar igen. Fan. Jag vände hastigt om. Jag ville inte att han skulle se att jag grät. Men det var försent.
”Hey.”
Jag kände en arm på min axel och sekunden efter var jag vänd mot Harry. Han tittade på mig innan hans armar var runt mig och mitt ansikte mjukt pressat mot hans bröst. Hans omfamning kändes trygg. Som att jag var skyddad mot allt hat. Harry drog en hand lätt genom mitt hår, vilket orsakade håret i min nacke resa sig. Jag andades in hans signaturdoft - doften av mint och abercrombie.
Harrys beröring fick mig att bli knäsvag i samma stund som hjärtat började slå snabbare. I den stunden ville jag stanna sådär, i just den positionen, för alltid.
Harry förde mig mot soffan där min laptop fortfarande var uppslagen. Han hjälpte mig försiktigt ner i soffan och la datorn i hans eget knä. Jag studerade honom när han läste vad som skrevs om mig. Hans ansiktsuttryck avslöjade att han var arg, besviken och ilsken.
”They're saying that I'm a... a—” sa jag mellan snyftningarna. Jag måste erkänna att jag lät som en drama queen. Men jag kunde inte hjälpa det.
”Ssch.. ssch..” sa Harry och la ifrån sig datorn innan han vände sig mot mig med en hand på min axel.
”Hey, Ellie.” Jag kände en varm hand mot min kind. ”hey, look at me.” Jag tittade försiktigt upp för att möta hans varma blick. ”don't ever listen to that.” En ensam tår rann ner för min uppblåsta kind. Harry torkade bort den med tummen och smekte min kind.
”It's not true. Not at all. Do you hear me? Do not listen to that. It's bullshit. You are so beautiful Ellie. I've never met someone so beautiful. And I'm the one who doesn't deserve you.”
Hans ord fick mitt hjärta att dunka allt snabbare. Jag nickade bara, fast i själva verket ville jag krama honom. Menade han det verkligen?
”Believe me, I love my fans. But what they've written is unacceptable. Yeah, actually, I'm gonna--”
De sista orden som kom ut ur hans mun innan han avbröt sig själv var knappt hörbara. Han tog upp datorn och började skriva något.
”Harry? What are you doing?”
Han ignorerade min fråga och fortsatte knappa på tangentbordet. När han var klar stängde han ner locket på laptopen och la den varsamt på bordet framför soffan. Sekunden efter pep min Iphone till med en notis från Twitter.
@Harry_Styles: Hello everyone! I love all my fans, but what you're writing about @Ellie_Carter is horrbile. What has she ever done? I'm truly happy with her and I really, really like her. And she gets hurt when you write those things about her :( It hurts me to read all of those things about someone who doesn't deserve it. So, please stop! Xx Harry
Efter att jag hade läst kart tittade jag upp och möttes av ett leende. Ett leende som fick mig att känna pirr i magen. Jag försökte stöta bort det, men såklart var det omöjligt.
”Thank you Harry.”
Hoppas ni gillade kapitlet! Kommentera era åsikter!
Helt fast i din novell. Älskar den. Så gulligt av harry. Längtar till nästa del!!!
As grymt! :)
Så bra att allt löste sig! :-)