clarities.blogg.se

Självklart var restaurangen vi skulle till lokaliserad i Kaliforniens rikaste stad – Beverly Hills. Kändisar har ju råd med sådant. Och Harry Styles var känd över hela världen. Men ändå kändes det inte som att han var en världskändis, när jag satt där i bilen med honom. Han kändes förvånansvärt nog som en helt vanlig kille.

Bilfärden till restaurangen var minst sagt stel. Stel och pinsam. Vi båda var nervösa och gick igenom manuset i huvudet. Det var egentligen inte några invecklade eller svåra repliker, men nervositeten fick det att kännas som de.

Men så, helt plötsligt och oväntat öppnade Harry munnen och pratade långsamt, samtidigt som han fokuserade på vägen.

”There are going to be a lot of paparazzis when we arrive.”

Jag nickade.

”I'm just saying this to prepare you. It can actually be very scary sometimes. But just follow me and everything will be fine. Okay?”

Jag tittade på honom en sekund. Sedan nickade jag återigen. Det förvånade mig att han brydde sig om att säga det till mig. Han som sades vara så självisk?

”Okay.”

”Thank you for doing this.” sa han och tittade på mig, lika oskyldigt som han hade gjort tidigare denna eftermiddag.

Och det som förvånade mig mest: han menade det faktiskt. Jag kunde se det i hans ögon.

Det var försent för mig att svara, för Harry var redan ute ur bilen och sekunden efter öppnade han dörren åt mig. Det stod tre medelåldersmän utanför bilen med kameror som blixtrade för fullt. Det kändes som ett hav av bara ljus. Det fick mig att rygga tillbaka och vilja gömma mig i bilen igen. Harry hade haft rätt. Det var läskigt.

”Calm down.” sa Harry och sträckte fram sin hand och jag tog emot den. ”I have you. It's okay.”

I samma stund som min hand var i hans, kände jag en enorm trygghet, som jag aldrig upplevt förut. Harry ledde mig förbi fler paparazzis som hade samlats runt oss. Jag klämde hårt om hans hand och tittade ner i marken.

”What's your name?” skrek dom till mig. ”Hey, can we see that pretty face of yours?”

När vi äntligen hade tagit oss in i restaurangen och lämnat paparazzin bakom oss släppte Harry min hand. En besvikelse växte inom mig. Helt ärligt hade jag gärna hållit i honom några minuter till. Stopp ett tag. Vad tänker jag med? Sluta Ellie, var professionell.

”Reservation for Harry Styles.” sa Harry till servitrisen som stod vid ingången.

Han hade inte behövt säga det, man såg att hon gott och väl visste vem han var. Hon var tvungen att anstränga sig enormt för att hålla masken.

”This way Mr. Styles.”

Harry tog återigen tag om min hand och vi följde efter den unga tjejen till bordet som var placerat vid utkanten av restaurangen, en bit ifrån de övriga gästerna, men ändå så nära att de sedan skulle kunna höra vad vi sa – våra repliker. Nervositeten hade faktiskt sjunkit en aning när Harry hade tagit min hand. Så fort vi hade satt oss ner vid bordet ”började” scen 1.

”You look lovley tonight babe.”

Jag kände blickarna från de övriga gästerna fästas på oss när Harrys mörka stämma fyllde rummet. Simons ord upprepades i mitt huvud. Make sure to follow your script tonight.

”Thank you.”

En plötslig, men mjuk spark nådde mitt ben under bordet. Det var Harry. Det tog mig ett tag innan jag insåg att sparken var en påminnelse om att jag hade glömt mina repliker.

”Eer...” stammade jag. Helvete Ellie. Det här hände bara inte! Jag hade glömt mina repliker.

Mitt hjärta pumpade snabbare för varje sekund som gick. Jag mötte Harry med en hjälplös blick. Han gav mig en blick jag inte kunde tyda och tog tag i min hand som låg på bordet. Genast lugnade jag mig en aning. Han klämde min hand och därefter nådde repliken mitt huvud.

”I've really enjoyed spending time with you Harry.”

”I enjoy spending time with you too love.”

Nu rullade scen 1 på igen. Jag sträckte mig över bordet och gav honom en puss på kinden, som enligt manuset skulle vara i tre sekunder. Nu när jag tänker efter, så var det lite överdrivet att vi skulle ha manus till det här. Men Simon hade ju sagt att allt skulle gå exakt som planerat. Inte för att jag förstod nödvändigheten med detl

”You're doing great.” viskade Harry i mitt öra innan jag återgick till sittande position i stolen. Jag tog en sipp av isvattnet. Lugna ner dig Ellie.

När vi äntligen satt i bilen på väg hem igen kunde jag andas ut. Harry verkade också vara lättad över att vara borta från paparazzin. Vi åkte under tystnad. En tystnad som inte var stel och obekväm denna gång. Den var... skön... på något sätt.

”So... Do you wanna go to my place?” frågade han tillslut.

Han måste skämta. Försökte han seriöst stöta på mig? Seriöst? Asshole. Ett högljutt skratt lämnade min strupe. Jag kände besvikelsen inom mig. Inte bara för att han gjorde som han gjorde. Utan att jag faktiskt hade trott att Harry Styles inte var den killen. Men han var det. Hur mycket jag än inte verkade vilja tro det.

”What?” undrade Harry osäkert.

”Seriously Styles? Are you kidding me? I'm not gonna have sex with you!” skrattade jag och skakade på huvudet.

Jag ville göra det cristal clear att jag inte, under några som helst omständigheter, tänkte ligga med honom. Det här var bara en professionell relation, jag hade andra 'friends with benefits'.

Hemresan som för en stund sedan varit bekväm hade genast blivit obekväm.  

Hej hörrni! Jag blir verkligen jätteglad för kommentarerena, tack! Skulle verkligen uppskatta fler kommentarer, kommentera vad ni tycker och så vidare! Kram!