Kapitel 6, Booty Call
Previously, (Harry's POV)
”We need to clean up.” Ellie harklade sig tillslut och reste sig från mitt knä. Hon sträckte en hand mot min och hjälpte mig upp.
”Wanna go to my place?”
I samma stund som orden lämnade min tunga insåg jag att jag var en idiot. En dum idiot. Jag hade gjort misstaget att säga det igen. Och den här gången hade jag inte ens menat det på ”det sättet”.
”No, I didn't mean--”
”I know you didn't.” Ellie skrattade. ”Let's go then?”
Ellie's POV
Harry och jag såg inte kloka ut när kom springande in i lobbyn på Harrys hotell. Receptionisten gav oss en blick som kunde döda innan vi sprang in i hissen.
”So this is where you live?” mumlade jag när jag steg in i sviten som Harry bodde i.
”For the moment, yes.”
Jag tittade mig omkring och konstaterade att rummet var lika stort som min matsal och mitt vardagsrum tillsammans. För att inte tala om hur stor sängen var. Det var vackert inrett också. Kuddar fanns överallt i bruna och beiga färger. En stor soffa placerad i mitten, framför att platt-TV, kompletterade rummet perfekt.
”You can start showering first.” sa Harry.
Jag fångade en handduk Harry kastade till mig och begav mig till badrummet. Jag hade en konstig känsla i magen. Det var inte värk av något slag, och inte heller fjärilar. Det var nervositet. Jag var nervös.
Nyduschade och iklädda nya kläder, slog jag och Harry oss ned på golvet, jag lutandes mot sängen och Harry mittemot mig, lutandes mot väggen. Det hade redan blivit kväll och vi var utmattade efter en lång dag på stan med paparazzis i varenda hörn.
När Harry tittade upp på mig såg jag att han hade något att säga.
”What?”
Jag flinade och sträckte på ryggen.
”Why did you do it?” sa han tillslut.
”Do what?”
”Agree to be my girl-- Well, fake girlfriend.”
”I... don't know.”
Det var en bra fråga. En fråga jag inte hade ett rakt svar på.
”I guess I need the money. And in some way I actually thought it would be a chance for me to get signed by Simon again... That we would pick up where we left after a while.”
Harry nickade och gav mig en bekymrad blick. Allt jag ville vara att röra vid hans perfekt lockar.
”It's... just... I know. It's stupid.” mumlade jag.
”No, not at all Ellie. What happened? Simon said something happened?”
Olyckan. Tanken fick mig att få gråten i halsen. Jag svalde klumpen i halsen och pressade tillbaka tårarna som låg innanför ögonen. ”I... I don't want to talk about it.”
Harry nickade igen. Det kändes skönt att han inte pushade mig. Tystnaden omringade oss återigen. Det enda jag kunde höra var draget från fläkten i taket.
”But I think I've changed my mind.... About the signing. I don't think I could've handled it if I was famous. I've only been chased by the paparazzis a couple of times now and I hate it. I'm already tired of it. I don't understand how you can take it.”
Värst vad jag öppnade upp mig... Jag vet inte varför, men det kändes rätt att prata med Harry. Tryggt.
”I don't either. And it's even worse what people write about you on the internet.” svarade han.
Internet. Det påminde mig. Jag hade helt glömt bort. När var senaste gången jag kollade Facebook? Twitter? Instagram? Ingen enda gång sen mitt och Harrys förhå-- fake-förhållande hade startat. Jag hade helt glömt bort att kolla några sociala medier sen igår. Jag kunde slå vad om att hat väntade mig. Jag tog upp Iphonen direkt, men hejdades av Harrys hand. Hans beröring brände hett mot min hud.
”Ellie, don't.”
”Why not?”
Harrys brännande hand var fortfarande fäst på min. Samtidigt ökade pulsen inom mig.
”You don't want to read it.” sa Harry.
Han tog min telefon från mig och jag skulle precis protestera när den blinkade till och ett sms anlände. Harry, som hade kidnappat min telefon, var den första att läsa det.
”From Charlie: my place in an hour?” läste han högt.
Var det besvikelse jag kunde skymta i hans ansikte? Avundsjuka? Jag kunde inte avgöra om det var en inbillning – vilket det antagligen var.
”What? You're not the only one who has friends with benefits.” retades jag.
Harry flinade och gav mig telefonen. Sedan tittade han förvånat på mig.
”I didn't think you were that kind of girl.”
”Oh, believe me. We are more alike than you realize.” sa jag.
Vänta. Sa jag nyss det där högt? Det var bara en tanke i mitt huvud. Skit. Harry studerade mig.
”I have to go.” mumlade jag sedan och reste mig upp. ”I'll see you tomorrow.”
Jag lämnade rummet och gick ut i hallen för att sätta på mig skorna. Innan jag hann öppna dörren, öppnades den. Framför mig stod en lång, blond tjej med ett barbie-utseende.
Jasså, Harry låg redan ett steg före mig. Framför mig stod hans booty-call. Såklart. Vad hade jag väntat mig? Om jag ska vara ärlig hade jag för en sekund trott att han inte var som tidningarna beskrev och det hade glatt mig. Fast jag hade helt klart fel. Men vem var jag att döma? Jag var precis likadan.
”Oh, I'm sorry. Isn't this Harry's room?” sa hon och gav mig ett leende. Fake. Hela hon var fake.
”No, you're in the right place. I was just leaving.”
Jag stormade ut ur hotellet, argsint. Jag kände hur känslan snabbt spred sig i hela kroppen. Var det avundsjuka jag kände? Vad fan hände med mig? Alla dessa känslor jag haft på senaste tiden? Känslor som jag varken kunde kontrollera eller stöta bort.
Kommentera för ännu mer kapitel och uppdatering! Tack för att ni läser, hoppas ni gillar novellen - so far! :) Sprid gärna vidre! Kommentera!
Älskar din novell! :-) så fort jag har läst det senaste kapitlet så väntar jag bara på nästa :-)
jätte bra!11
Grymt bra! :D
Superbra! Jag gillar din design men inläggen hamnar lite på 'sidan'. Är det bara för mig eller? Men novellen är tillräckligt bra för att man ska kunna strunta i det! =)
Lucy xx
Så sjukt bra!!!