clarities.blogg.se

Ellie's POV 

Simon Cowells oväntade samtal hade gjort mig förvånad. Det hade också varit helt 'out of nowhere'. Skulle jag vara någon snubbes flickvän. Tja, fake-flickvän. Jag kunde inte ens klara ett riktigt förhållande.

 

Ja, du hörde rätt.

 

För mig räckte bara sex gott och väl. No strings attached liksom. Alltså var jag nog motsatsen till de flesta tjejer som drömde efter ett långt förhållande med den perfekta killen. Problemet med det är att det inte existerar några perfekta killar. Alla är dom likadana. Assholes. Och det vet jag utifrån historia i tidigare förhållanden. Det var det som hade fått mig att inse att bara sex kanske inte var så dumt alla fall. För jag uppskattade ju sex, som vilken annan människa som helst.

Och nej, jag ligger inte runt med alla. Man kan väl säga att jag är i högst två fysiska förhållanden.

 

Anyways, på något sätt hade alltså Simon fått för sig att jag var perfekt för jobbet. Och på något ännu mer vrickat sätt hade jag gått med på att vara Harry Styles fake-flickvän. Jag förstod inte själv vad det innebar än.

 

Jag hade aldrig träffat Harry Styles, men jag visste mycket väl vem han var. En femtedel av världsberömda One Direction. På förstasidan av varje skvallertidning med en ny tjej varje gång. Det förvånade mig inte att han behövde en fake-flickvän. Simon hade inte behövt förklara att det började förstöra Harrys karriär. Jag hade också räknat ut att fansen och tidningarna inte gillade den... sortens kille han var. Som också bara nöjde sig med sex.

 

Nu, två veckor senare när jag stod här i hissen på väg upp till Simons kontor, frågade jag mig själv varför jag hade tackat ja. Jag insåg nu att det var en idiotisk idé. Men jag hade fått för mig att jag kanske kunde bli signad på nytt. Det var nog den övervägande orsaken till varför jag tackat ja. Och nu fanns det inte någon utväg. Nu var jag redan här.

 

När hissen stannade på tionde våningen hade mina handflator redan hunnit bli svettiga. Hissdörrarna öppnades och jag klev ut i korridoren. Senast jag hade stått i den korridoren hade jag varit på väg att bli signad för att starta en musikkarriär. Men sedan hade olyckan skett.

 

”Ellie... Ellie Carter?”

 

Jag spann runt för att möta en ung tjej, inte mycket äldre än mig, som tittade på mig med stora ögon.

 

”Yes?” svarade jag.

 

”This way please.”

 

Tjejen började trippa iväg i korridoren och jag följde efter. När vi några sekunder senare stannade framför en stor svart dörr i ek förstod jag att det var där innanför Simon och Harry Styles väntade på mig. Jag vet inte varför jag insisterade med att kalla honom Harry Styles i mitt huvud.

 

Tjejen som hade följt mig dit lämnade mig ensam utan att säga ett ord. När hon var borta andades jag in två djupa andetag. Sedan öppnade jag dörren.

 

Dörren föll upp med hjälp av min rörelse, och där inne stod Simon och Harry, båda klädda i vardagliga kläder. Jag stängde dörren efter mig, innan jag såg på honom, Harry Styles. Jag vet inte vad jag hade väntat mig, men det var absolut inte detta. Jag visste att han var snygg, men inte såhär snygg. Hans ansikte var inte bara sexigt, det var otroligt vackert också. Hans kropp var muskulös, hans kindben perfekta. Jag hade aldrig sett något liknande. Och sen var det något annat. Han såg så... oskyldig ut. Inte alls som alla skvallertidningar framställt honom till. När våra blickar möttes vek sig mina knän en sekund innan jag lyckades bryta ögonkontakten.

 

”Ellie!” Utbrast Simon när jag var framme vid dem och gav mig en bamsekram innan jag ens hann blinka.

 

När han släppte taget om mig och backade två steg stod Harry plötsligt framför mig. Han log försiktigt och sträckte fram handen.

 

”Hello, I'm Harry.”

 

Jag tog emot handen och en våg av värme sköljde över mig. Våra ögon möttes igen och denna gång var blickarna mer intensivare.

 

”Ellie Carter.” svarade jag stumt.

Simon bad oss att sätta sig ner.

 

”This is great. You look really good together. And I know, it's akward for us all, but lets skip that part – we are all professionals here. So we're gonna start right away. Here are your scripts.”

 

Simon räckte oss var sitt häfte. På framsidan av mitt häfte stod det 'ELLIE CARTER' med stora bokstäver. Jag tvekade och sneglade upp på Harry som redan hade slagit upp första sidan. Jag följde hans exempel och gjorde likadant. Sedan började jag läsa. 'Scene 1' stod det högst upp. Det var precis som ett manus för en riktig film.

 

Innan jag hunnit läsa klart harklade sig Simon och fick vår uppmärksamhet.

 

”So, Ellie I know you're an terrific actress and I think Harry can act as well... Scene one takes place at a local restaurant in Beverly Hills, where the paparazzis can find you for sure--”

 

”I can't see why theese scripts are neccesary.” avbröt Harry och nickade ner på papprerna.

 

Jag höll faktiskt med honom men vågade inte instämma. Simon suckade.

 

”They are Harry. It all has to go as planned and be convincing. Now stop questioning and listen instead.”

 

Simon väntade tills Harry nickat innan han fortsatte. ”So your resarvations at the restaurant are at eight sharp.” Simon tittade på klockan.”That means you have exactly two hours to learn your lines. Harry will drive you to the resturant from here. When you're done dining, Harry will drive you home again. Good luck and make sure to follow your scripts tonight and hold hands A LOT!”

 

Och så bara 'poff' var Simon borta. Kvar satt jag och Harry tysta. Vi smälte fortfarande in hans order. Allt hade gått så snabbt och Simon hade försvunnit efter bara några sekunder. När jag inte klarade av den pinsamma stämningen reste jag mig också upp och började gå mot dörren.

 

”I'll see you tonight.”

 

 

De två timmarna som följde hann jag gå hem och i lugn och ro gå igenom manuset. Det var inte alls mycket, bara några få repliker, det var allt. När jag var helt säker på att jag kunde det lilla tog jag en dusch. Då hade jag en och en halv timme på mig att göra mig i ordning för ”dejten”.

 

När denna timme och halvtimme hade passerat stod jag framför spegeln och studerade resultatet av mig själv. Jag bar en stilren klänning gjord i spets. Den var helvit och satt perfekt runt min kropp.

 

 

 

Harry var redan där när jag anlände utanför SyCo. Han stod lutad mot den svarta jeepen och studerade mig från topp till tå där jag kom springande på mina klackar. Själv bar han faktiskt skjorta och chinos, inte t-shirt som jag hade förväntat mig.

 

”You look... gorgeous.” sa Harry när jag var framme vid bilen.

 

Något sa mig att han faktiskt var seriös. Sluta tänk så Ellie, han är bara en av alla miljoner assholes på denna planet. Du är bättre än att falla för detta.

 

”We're not on camera yet Harry.” svarade jag självsäkert och skrattade.  

---

---

Första kapitlet ur Ellies perspektiv. Och nu fick ni en liten lätt breef om Ellie CarNytt kapitel imorgon, om ni kommenterar åsikter och tankar! Sprid gärna novellen vidare, det skulle göra mig jätteglad. Sen vill jag verkligen tacka alla som läser - ni är bäst! Kram :)