Kapitel 7, Remorse
Previously (Ellie's POV):
Jasså, Harry låg redan ett steg före mig. Framför mig stod hans booty-call. Såklart. Vad hade jag väntat mig? Om jag ska vara ärlig hade jag för en sekund trott att han inte var som tidningarna beskrev och det hade glatt mig. Fast jag hade helt klart fel. Men vem var jag att döma? Jag var precis likadan.
”Oh, I'm sorry. Isn't this Harry's room?” sa hon och gav mig ett leende. Fake. Hela hon var fake.
”No, you're in the right place. I was just leaving.”
Jag stormade ut ur hotellet, argsint. Jag kände hur känslan snabbt spred sig i hela kroppen. Var det avundsjuka jag kände? Vad fan hände med mig? Alla dessa känslor jag haft på senaste tiden? Känslor som jag varken kunde kontrollera eller stöta bort.
Harry's POV
Jag vaknade av ett starkt solljus i mina ögon. Det tog några blinkningar för mig att vänja mig vid morgonljuset. Försiktigt gled jag ur Ashleys grepp om mig. Hon mumlade något i sömnen och jag bad till gud att hon inte skulle vakna. Men det gjorde hon. Fan.
”Good morning handsome.” sa hon.
Jag suckade.
Varför hade jag varit tvungen att bjuda hit Ashley? Jo, för när Ellie hade fått ett sms av den där Charlie-snubben hade jag direkt skickat ”come on over NOW ” till Ashley. Jag hade blivit avundsjuk. Jag, avundsjuk? En känsla jag nästan aldrig kände. Men jag visste att Ashley bodde på samma hotell som mig, på samma våning. Och jag visste att hon skulle komma på direkten. Och att Ellie skulle möta henne i dörren. Nu ångrade jag mig.
Jag visste mycket väl att Ellie inte var min på riktigt, men jag kunde inte låta bli att bry mig om vad hon tyckte om mig. När jag och Ashley hade legat med varandra igår hade alla mina tankar varit om Ellie. Vi hade känt varandra i bara två dagar och ändå kunde jag inte sluta tänka på henne. Sluta bry mig om henne. Mina djupa tankar avbröts av att Iphonen plingade till.
From: Simon
Come over to my office as soon as you can!
To: Simon
I'll be there in 20 mins.
”Ashley, I'm sorry, but I have to go.” mumlade jag och hon nickade besviket. Hon hade antagligen väntat sig något umgänge mellan oss.
Ashley började klä på sig, och jag likaså.
”And you know that you can't be caught sneaking out of my room, right? I've told you about my girl-- fake-girlfriend?”
”Don't worry Harry. I'll be careful.” Hon var nu helt påklädd och hade bara skorna kvar. ”I met her at the door last night. She's cute.”
”I know.” mumlade jag, ohörbart för mig själv, samtidigt som jag önskade att Ellie var den bredvid mig.
SyCo såg ut precis som jag hade lämnat det i förrigår. Inte för att det brukar inträffa några förändringar där. Simon var också lika glad, om inte gladare, som jag hade lämnat honom.
”I totally love the pictures in todays magazine! That cute ice cream fight was perfect!” Utbrast Simon så fort han hade stängt dörren till kontoret. Han lät som en upprymd tonårstjej.
Jag skrattade och avslöjade ett leende. Simon räckte tidningen åt mig och jag studerade en bild på där Ellie satt på min rygg. Jag log åt den.
”Are you falling for her Harry?”
Simons fråga var väldigt plötslig. Och otroligt oväntad. Det första som kom upp i huvudet var ett kanske, men sekunden efter ett nej. Allt detta var inte äkta, det var ett fejk-förhållande, inget mer. Så varför försöka intala mig själv det?
”No!” Utbrast jag med en chockerande ton i rösten.
”Good. Because you can't. I've told you that you have to break up in a year.”
”Why?”
Simon blev plötsligt seriös.
”Because I said so.” Han spände ögonen i mig och jag nickade långsamt. ”I have to work now Harry, thanks for coming by.”
Jag lämnade kontoret med en viss tjej i tankarna. Ellie.
Förlåt för kort kapitel! Men det är liksom ett mellankapitel, dvs nödvändigt! Fortsätt kommentera!
Eftersom det "bara" var ett mellankapitel så kan vi väl få en till, eller? =D
xxx
Så bra!!! Vill verkligen läsa mera!!!!!
Så sjukt bra! :D :D