clarities.blogg.se

Nu var det stor tid att agera snabbt. Okej, så Harry hade nickat åt vänster. Jag sneglade försiktigt åt det hållet och såg en lampa på bordet vid trappan. Min lampa rättare sagt. Då forstod jag. Att jag inte hade tänkt på det tidigare. Harry menade att jag skulle slå lampan i Nates huvud. Antog jag i alla fall, men jag hade inte tid att tänka över saken. Så jag bet mig i underläppen innan jag bara gjorde det. 

Jag tog snabbt tag i lampan och bara gjorde det. Jag smashade den mot Nate's huvud innan jag skulle ångra mig. Jag är varken en stark eller våldsam person så jag visste inte om jag hade tagit i tillräckligt mycket. Men det verkade som det, för att i nästa sekunde tippade Nate av och föll mot golvet.

När Nates ryggtavla var borta kunde jag se Harry. Han tittade först på mig och sedan på Nate medans han gapade som aldrig förr. Jag märkte inte att lampan hade glidit ur min hand förän den kraschade ner i golvet. Mina armar, mina ben och till och med mina läppar darrade. Mitt ansikte var genomdränkt i tårar och mina kinder uppsvällda. 

Jag vågade äntligen röra på mig och mina steg styrdes rakt mot Harry. Jag hoppade nästan på honom och han tog emot mig i sin famn innan jag pressade huvudet mot hans bröstkorg. 

Harry's POV:

Jag la min arm över Ellies axlar och drog henne närmre mig. Det kändes obeskrivligt lättande att ha henne i säkerhet och jag ville få henne att känna sig trygg. Jag var tvungen att nästan bära henne upp för trapporna till hennes sovrum, då hon nästan inte var kapabel till att gå själv. Jag satte mig på sängkanten för att under tystnad studera Ellie slänga ner hennes kläder och ägodelar i en stor väska liknande en sopsäck.

Utanför fönstret blinkade det blått och rött ljus som kom från de två polisbilarna som befann sig vid uppfarten till Ellies hus. I en av bilarna satt Nate och vad de skulle göra av honom visste jag inte för tillfället. Jag ville bara att han skulle försvinna långt härifrån, bort från Ellies liv och mitt liv – vårat liv. Han skulle aldrig få lägga ett finger på henne igen. ALDRIG.

Vi hade precis blivit intervjuade av en polis om vad exakt som hade hänt med massa följdfrågor. Det hade tagit oss mer än en timme, och vi hade inte kunnat ta det imorgon istället, eftersom det tydligen var nödvändigt nu. Ellies hand hade varit så hårt fastklämd i min att min hand nästan värkte lite nu.

Jag fick hjälpa Ellie att dra igen väskan innan jag ställde mig upp och la den över ryggen. Just som jag skulle börja gå mot trappan la Ellie sin hand, som fortfarande darrade, över min bröstkorg. Med en liten push hade hon lyckats få mig sittandes på sängen igen.

Ellie la sedan sina händer på varsin sida av min hals. Hon placerade en oväntad kyss över mina läppar som fick mig att luta mig bakåt en sekund för av överraskning. Jag besvarade kyssen och lät henne sätta sig i mitt knä innan jag la armarna om henne. Efter fem sekunder Ellie sig tillbaka från mina läppar.

”Thank you.” viskade hon och jag lät hennes huvud falla mot min bröstkorg. Hon grät. En smak av salt tårar hade lagt sig på mina läppar.

Det var inte mer än en månad sen jag hade tröstat Ellie på det här viset. Och jag hade inget emot det. Jag hade henne mer än gärna i min famn. Jag placerade en kyss på hennes hjässa innan jag bar upp henne i min famn och gick mot trappan.

Jag bar Ellie på det här viset, med väskan över ryggen ändå till bil där jag spände fast henne i framsätet. Polisen hade erbjudit oss skjuts hem till hotellet men jag hade tackat nej. Det sista jag ville göra var att dra åt oss uppmärksamhet och komma ut genom en polisbil framför hotellet.