clarities.blogg.se

---

---

Ellie's POV

Jag betalade den ovanligt vänliga taxichauffören och klev ut ur taxin. Mina fötter dödade mig. Varje gång jag bar höga klackar frågade jag mig själv varför jag ens brydde mig om att sätta på mig det, när jag visste konsekvenserna. Stora fotskador. Men jag hade trotts allt varit på en intervju i TV framför miljontals personer. Då kan man inte sätta på sig converse, speciellt när jag så gärna ville imponera på Harrys fans.

 

Jag förstod inte vad Harrys jävla problem var. Han gjorde mig galen på sätt han inte ens kunde börja att förstå. Det hade gjort ont att bli avvisad första gången. Och jag var livrädd över att bli avvisad igen. Jag kom på mig själv med att sakna Harry. 

 

Jag tog av mig klackarna och gick barfota mot mitt hus. När jag svepte med blicken mot mitt hus såg jag att det satt någon på trappan utanför min port. När jag såg vem det faktiskt var ryggade jag tillbaka, samtidigt som en rysning for genom min kropp. Det var Nate.

 

”What are you doing here Nate?” lyckades jag få ur mig och låta hel-lugn. Även fast det skrek någonstans inom mig. Att se honom gjorde mig rädd, även om jag inte alltid ville erkänna det.

 

Nate tittade upp på mig som nu stod framför honom. Men jag höll mig på avstånd. Jag stod inte så där nära som jag brukade stå Harry när vi pratade. Jag önskade att Harry var här nu.

 

Nate hånflinade mot mig, vilket orsakade ännu en rysning i min kropp.

 

”What? Can't an old friend just stop by to say 'Hello'?”

 

Jag stirrade uttrycktlöst på honom. Jag ville inte att han skulle kunna tyda att jag kände mig hotad.

 

”We're not friends. I haven't seen you in over a year, and now I get two visits from you in less than a month?”

 

Han skrattade och ställde sig upp. Sedan tog han tre stora steg mot mig, så jag var tvungen att backa. Hjärtat i bröstet slog snabbare än någonsin och min andetag blev snabbare. Jag ville bara springa där ifrån. Men det här var faktiskt mitt hus.

 

”Okay, you're right. I'm here for something else.” Nate tog ytterligare ett steg mot mig och rörde vid min arm. Jag huttrade till. ”we haven't hooked up in a while... So I thought...” sa han med bestämd röst.

 

”No, Nate.” Jag slog av hans hand från min arm för att visa att jag inte var rädd för honom. Vilket jag var, men han skulle inte knäcka mig. ”I have a boyfriend. And I don't do that anymore.”

 

”Oh Ellie, come on.” pressade Nate och la handen på min arm igen.

 

Jag ignorerade honom och gick med snabba och bestämda steg förbi för att låsa upp ytterdörren. Det måste varit ett mirakel för jag lyckades få in nyckeln och låsa upp den även fast mina händer darrade som aldrig förr. Jag skulle precis stänga efter mig, men hann inte innan Nates sko stoppade dörren från att slå igen. Fan.

 

”What the hell?” skrek jag. ”I said NO.”

 

Jag försökte låta självsäker, men min röst skar sig i sista meningen. Han visste att han gjorde mig rädd, vilket var en fördel. Nate sparkade upp dörren och jag backade bakåt och åskådade honom slå igen dörren och vrida om låset. Det var kört.

 

Det går inte att beskriva med ord hur mycket jag ångrade att jag inte följde med Harry till Simons kontor nu.

 

”Well, I don't take no for an answer.”

 

Nates röst var mörk och hotfull. Jag visste redan nu att jag inte skulle kunna ta mig ur det här. Han var större och tre gånger starkare än mig. Han började gå mot mig och jag vacklade bakåt tills jag tillslut ramlade i trappan.

 

Jag kunde knappt inse att den killen jag en gång faktiskt hade varit bra kompis med, hade förvandlads till ett monster jag nu var rädd för. 

 

”Can you please leave my house. I'll call the police.” vädjade jag och tog upp iphonen ur fickan och skyltade med den.

 

Nate blev fullkomligt rasande av synen. Han slog telefonen ut min hand innan jag ens hann blinka.

 

 

Då såg jag att något glittrade i handen. Han hade en kniv. Jag hajade tillbaka av rädsla. 

 

”Now you're gonna do as I say or there will be consequences.”

 

Han nickade mot kniven i handen och jag kunde känna gråten i halsen. Vad skulle hända nu? Antagligen skulle Nate våldta mig. Och det fanns inget jag kunde göra åt saken.

 

Jag kände hans grova händer om mina armar. Sedan hörde jag ett ljud. Jag insåg inte att någon knackade på dörren förrän jag såg paniken i Nates ögon.

 

”Ellie?” sa en hes röst.

 

Det var Harry. Jag tittade på Nate som verkade tänka ut sitt nästa steg. I nästa sekund var kniven tryckt mot min strupe. Det vassa bladet sved mot det bara skinnet.

 

”I know you're in there.” Kniven trycktes hårdare mot min hals.

 

”Answer him.” väste Nate och spände blicken i mig.

 

”Harry... Eh..I don't wanna talk to you right now.”

 

Mina ögon fylldes av salta tårar när jag insåg att situation inte hade förändrats. Harry skulle lämna, för att jag mot min vilja var tvungen att säga åt honom att gå. Allt jag ville vara att Harry skulle hålla om mig. Beskydda mig. 

 

”Just... please, open up.” sa Harry och vred på handtaget. Det var låst. Och jag var fast här inne med Nate.

 

”No. Just... leave” svarade jag och lät tårarna rinna ner för mina kinder. Jag kunde inte hålla dem inom mig längre. Hela min kropp darrade.

 

”Fine. I'll just see you tomorrow.” svarade Harry och jag hörde fotsteg där ute som sedan upphörde.

 

I samma sekund hade det lilla hoppet jag nyss känt försvunnit.

---

---

Spännnande?

Jag blir jätteglad när ni kommenterar och så inspirerad att skriva mer! Fick en gång väldigt många kommentarer på ett kapitel och direkt fick jag inspiration till att skriva tre till kapitel på direkten, så det hjälper verkligen! Nu har jag nämligen inga färdiga kapitel kvar. 

 

Kommentera gärna åsikter! 

Är det något som saknas?

Vad tror ni kommer hända? Osv. 

Tack! :)