Kapitel 20, Friend(?) from the past

 
Previously (Ellie's POV), from the interview: 

”Harry, can you tell us what you like about Ellie?” pep Candice.

 

Jag kunde känna Harry stelna till för ett ögonblick bredvid mig. Jag la min hand på hans knä och det verkade lugna honom. Jag trodde att han inte var skrämd för intervjuer?

 

Harry vände sig mot mig innan han tveksamt öppnade munnen.

 

”Well... I love her smile.” började han och hela publiken tjöt ett 'awwww' samtidigt som mina kinder hettades upp. Fan. ”and I like that I truly can be myself around her.” fortsatte Harry. ”And she makes me a better person. In her presence I feel complete.” avslutade han med ett leende och då slog det mig att Harry precis hade sagt vad jag kände för honom.


Ropen och applåderna från publiken slöts ute ur mitt huvud för en sekund och jag tittade på Harry. Talade han sanning för sin del? 



Harry's POV

Vi kunde fortfarande höra applåderna långt efter att vi gått av scenen med händerna inflätade i varandras. Jag sneglade mot Ellie som verkade ha tappat nervositeten. Vi gick mot utgången av byggnaden, där limon väntade på oss. Jag skulle precis öppna ytterdörren, men avbröts av en okänd röst.

 

”Ellie?”

 

Jag hann vända mig om hastigare än Ellie av nyfikenhet. Jag studerade killen som stod framför oss med ögonen fästa på Ellie. Han log ett bländande leende som avslöjade en rad med perfekta tänder. Håret och ögonen var gyllene bruna och han klädde sig som en förnäm man – det vill säga i kostym. I örat satt ett headset som gjorde det klart att han antagligen jobbade här, därmed kostymen. 

 

”Mason?” utbrast Ellie i ett leende.

 

Hon släppte min hand och slängde armarna runt killen vid namn Mason. Det orsakade mig en våg av avundsjuka, och allt jag ville var att greppa tag i hennes hand igen. Jag kunde redan känna mig hotad av den här killen.

 

”What are you doing here?” Ellie lät förvånad. Jag var också förvånad, vem var den här snubben?

 

”I work here. I'm Nelly's assistant.” skrattade han. ”I would ask you the same, but I read the tabloyds. You have a boyfriend now." Mason vände sig mot mig. "So this is the famous Harry Styles?”

 

Allt jag kunde tänka på var hur extremt mycket jag ogillade honom. Sättet han uttalade mitt namn tydde på att han inte var ett stort fan av mig heller.

 

”Oh, I'm sorry!” sa Ellie, som fick mig att ge min uppmärksamhet till henne och bryta min och svinets intensiva ögonkontakt. ”Harry, this is Mason Bard. We went to high school togheter.”

 

Mason sträckte fram en hand och jag tog motbjudande tag i den i ett hårt grepp. På något sätt ville jag visa att det var jag som bestämde, eller känna mig överlägsen över honom, vilket jag inte var. Han flinade och nickade mot Ellie.

 

”This girl was every guys dream in High School. You're a lucky man Harry.”

 

Allt som kom ut ur Masons mun fick mig att vilja dra Ellie närmre mig. Jag ville mer eller mindre slå till hans stora käft. Jag spände käkarna för att på sätt kunna behärska mig från att slå till honom. Okej, det kanske är lite överdrivet, men jag var väldigt överbeskyddande över Ellie. 

 

”I know.” svarade jag och försökte göra det klart att hon var min. Han tittade bokstavligen på henne som att hon var ledig. Vilket hon egentligen var, men det visste inte han.

 

”I have to get back to work. But hey, Ellie, we should catch up.”

 

Mason sträckte sin telefon mot Ellie som tog emot den utan att ens tänka över saken. Det störde mig. Hon skrev in sitt nummer.

 

”Yeah, we really should. Call me."

 

När vi satte oss i limon kunde jag fortfarande känna den där starka känslan av avundsjuka inom mig. Jag brukade känna mig otroligt lugn för att alla paparazzis var borta för ett tag när jag satt i limousinen. Men det här var en annan känsla. Men det var inte så konstigt i och med att jag på senaste tiden hade upplevt känslor jag aldrig trott att jag någonsin skulle få uppleva.

 

Ellie, som satt mitt emot mig, verkade vara gladare än någonsin. Men hon märkte att något var fel. Hon kunde alltid genomskåda mig, och tro mig, jag är svår att genomskåda.

 

”What's wrong?”

 

Jag hade två val här. Antingen kunde jag bara släppa det och gå vidare, eller så kunde jag uttrycka mina känslor. Och såklart kunde jag absolut inte låta bli att välja alternativ två. Dessutom hade jag minimal tid att tänka över saken.

 

”Why did you give your number to that guy?”

 

Ellie gav mig en frågande blick.

 

”You mean Mason? He wants to catch up. And I do too.”

 

Jag höjde rösten.

 

”He was looking at you like you're single! Which you're not.”

 

Jag började bli upprörd. Upprörd för att hon inte verkade se samma sak som jag såg. Och att hon ville träffa den där jävla Mason.

 

”He was not! And yes I am single! Remember? We're fake Harry. Our entire relationship. You've said it yourself!”

 

Ellie hade nu också höjt rösten. Detta hade faktiskt blivit till ett bråk, även om jag inte ville erkänna det.

 

”But I didn't mean that. For Gods sake Ellie, I kissed you!”

 

Sanningen i mina ord var så äkta det kunde bli. Men Ellie verkade inte mjukna upp av det.

 

”And then you just left me there alone!”

 

Tystnade kom som en våg. Jag hade inget svar på det hon nyss hade sagt. För jag kunde inte försvara mig för något idiotiskt jag gjort som det inte fanns någon förklaring till varför jag hade gjort. Jag svalde klumpen i som hade växt sig i halsen.

 

”And your excuse was even more stupid. That you don't deserve me? Really Harry?”

 

Hennes ord kom ut som en hög viskning. Jag kunde tyda att hon inte var upprörd längre. Hon var sårad. Jag skulle precis ta hennes hand för att jag trodde att det på något sätt visa henne vad hon faktiskt betydde för mig. Men jag hann inte ens snudda vid den innan Ellie hade ropat på chauffören.

 

”Stop the car!”

 

Vi stannade in vid trottoaren och jag tittade ut genom fönstret. Vi var mitt i L.A. Ellie öppnade dörren och jag ville protestera, men jag visste att det inte tjänade något till, för det fanns ingen chans i världen att Ellie skulle lyssna på mig.

 

”I'll take a cab home.” sa hon innan hon hårt och markerande smällde igen dörren.  



Förlåt för dålig uppdatering, men motivationen har inte varit på topp haha sorry, har fått lite respons! Men nu är kapitlet uppe! Kommentera jättegärna, så kanske det kommer ett nytt redan imorgon? ;) 


sassa säger:


Braaa

2013-08-26 | 16:10:15


Jennie säger:


Åh som jag har längtat efter detta kapitlet, kollat in minst 2 ggr varje dag, spännande kapitel, undrar vad som kommer hända :)

Svar: Åh tack så jättemycket Jennie! Tack för att du kommenterar, det är något jag uppskattar otroligt! :)
clarities.blogg.se

2013-08-26 | 16:24:12
Bloggadress: http://jenniiele.blogg.se



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: