clarities.blogg.se

Tystnaden spred sig i rummet efter att jag öppnat upp mig. Båda två stirrade på mig som om jag var ett spöke. 

”Well...” Louis harklade sig. ”I think we've got the old Harry back.” Han klappade mig på ryggen innan han fortsatte. ”You just proved that you've changed Harry. And that you do deserve her.”

 

Niall stämde in. ”Yes! And forget about Simon. He can't be the boss over your life. You should bring Ellie to my party tonight!”

 

Det kanske var en bra idé att ta med henne till Nialls fest. Eller inte. Jag kunde inte avgöra. 

 

”Talk to her. Haven't you got that interview together?” sa Louis.

 

Då slog det mig. Intervjuen. Kyssen. Simons kontor. Shit. Hur mycket var klockan!?

 

”Shit!” Jag reste mig upp hastigt. ”What time is it?”

 

”Two o'clock. Why?”

 

Jag var redan på väg ut när Louis besvarade min fråga. ”I have to be in Simon's office! Thanks for the help!” skrek jag innan jag smällde igen ytterdörren.  

---

---

Ellie's POV

 

”Where is he?”

 

Jag hörde på Simons röst att han var arg. Inte bara var det rösten, utan också det faktum att han gick fram och tillbaka i konferensrummet – som ett otåligt barn. Den här mannen kunde helt enkelt inte vänta.

 

Jag tog upp iphonen och tittade på klockan. 14.26. Harry borde varit här för en halvtimme sen. Jag vet inte varför vi skulle vara här, eller vad Simon ville säga men det måste ju vara något om kyssen. Och då menar jag inte när Harry kysste mig igår, utan att vi skulle se till att bli fångade på bild när vi kysstes.

 

Helt ärligt kände jag inte för att kyssa Harry i nuläget. Det drog mig fullständigt galen att han hela tiden gav mig mixande signaler. För att inte tala om hur jobbigt det var. Igår hade han kysst mig, och allt hade varit perfekt, tills han helt plötsligt hade han sagt att han behövde gå och lämnat mig där i regnet.

 

Så, jag hade bestämt mig. När vi nu sågs skulle jag föreslå att vi glömde kyssen. Hur mycket tanken av den än fick mig att vilja kyssa honom igen.

 

”Sorry I'm late.”

 

In i konferensrummet kom en trött Harry med lockarna utspridda åt alla håll. Rösten var hes och kläderna slarvigt påsatta. Jag måste medge att han såg otroligt sexig ut. Men jag tvingade mig själv att inte tänka på Harry på det sättet.

 

Simon harklade sig. Här kom utskällningen.

 

”Harry, when I say two o'clock I expect you to be here at two and not two-thirty...”

 

Där, stängde jag av hjärnan en sekund för att jag inte orkade lyssna på Simons utskällning. Dessutom var jag obeskrivligt trött. Jag hade inte fått mer än en timmes sömn i natt. Jag tror du kan gissa dig fram varför... Harry.

 

 

Simon stod helt plötsligt framför mig och gestikulerade med armarna i luften. Min hjärna sattes igång igen.

”Sorry?” mumlade jag.

 

”You and Harry have to go to the city now.”

 

”Why?” sa jag utan att tänka efter vad som väntade.

 

Hela Simons ansiktsuttryck och kroppsspråk tydde på en facepalm.

 

”The kiss.” sa han med en tydlig ton av irritation i rösten.

 

Det var då jag mötte Harrys blick för första gången sen han kommit in till konferensrummet. Jag hade ansträngt mig rejält för att inte ens snegla åt hans håll. Men nu hade jag misslyckas. Det var som att jag på något vrickat sätt drogs till honom och det var okontrollbart för min del. 

 

Han tittade ångerfullt på mig. Att han var tvungen att göra mig så här galen var inget jag kunde räkna ut. Men jag hade fortfarande bestämt mig. Detta kunde inte fortsätta. 

 

”NOW!” skrek Simon, när varken jag eller Harry rörde på oss. Vi skyndade oss ut ur konferensrummet innan vi lyckades irritera Simon mer. Simon verkade ha vaknat på fel sida idag.  

 

Jag hade nu lovat mig själv att aldrig ta vägen ner med Harry igen. Frågan var om jag kunde hålla detta löfte.

---

---

Kommentera gärna för mer! Jag blir så mycket mer motiverad till att skriva då!:) Kram, hoppas ni gillade kapitelt, även fast det var lite kort, men det är två delar!