Kapitel 17, Good Advice
Jag visste inte hur länge jag hade kört runt. Det kunde vara tio minuter eller en halvtimme. Eller en timme. Två timmar... jag hade ingen aning. Men en sak var säker. Jag hade tänkt igenom samma sak tiotusen gånger under denna tid. Vad fan höll jag på med?
Jag hade äntligen gjort något jag längtat efter i flera veckor. Jag hade kysst Ellie, för jag hade inte kunnat hålla mig längre. Och hon hade kysst mig tillbaka. Och det hade varit perfekt, tills jag kommit på mig själv att det inte var rätt. Även fast det kändes så jävla rätt.
Det hade nästan varit omöjlig att dra mig tillbaka från henne, för jag hade mer än gärna stått där i regnet för evigt. Att få hålla om henne och känna att hon på något sätt var min var en känsla som inte går att beskriva. Ändå hade jag stuckit därifrån. Och nu satt jag här i bilen, med samma fråga upprepande i mitt huvud.
Vad fan höll jag på med?
From: Ellie
Simon wants us to be in his office at 2 pm.
Ingen smiley, som jag brukade få i alla sms av Ellie. Men vad hade jag väntat mig. Jag lämnade henne i regnet igår kväll. Jag ångrade mig nu såhär dagen efter, men vad skulle jag gjort? Jag kunde inte fortsätta det här. Jag skulle prata med Ellie idag på Simons kontor. Simon... SHIT. Simon hade nämnt något om en kyss. Det var idag vi skulle kyssas inför allmänheten.
To: Ellie
See you there :)
Jag skickade iväg smset till Ellie, innan jag ringde Louis, som självklart svarade efter en signal.
”Harrryyyyy! So, you are alive? We asumed you were dead when you didn't return our calls.”
Jag suckade. ”Funny.”
”Liam told us about giving you a ride to Ellie's--”
”Where are you?” avbröt jag.
”At Niall's, but--”
”I'm coming over.”
Sedan la jag på luren, innan Louis hann säga något, och satte mig i bilen för att köra till Niall.
Niall hade precis köpt ett hus här i Los Angeles och det var där vi brukade hänga för de mesta av tiden nu. När jag inte sov på hotellet sov jag alltid över i Nialls lyxhus. Los Angeles hade varit vårt hem de senaste 4 månaderna, nu när vi var lediga från touren och allt jobb. Jag älskade staden och funderade själv att köpa ett hus här.
Niall öppnade direkt när jag plingade på dörrklockan. De visste att jag skulle komma och att jag var upprörd-
”Hey mate!” sa han glatt och gav mig en kram.
När jag släppte taget om Niall attackerade Louis mig i en kram. De tittade på mig med medlidande.
”Where are the other guys?” sa jag när vi kom in i vardagsrummet.
Det var en månad sedan, men ändå kändes det som tusen år sedan jag stod i Nialls vardagsrum. Jag tittade mig omkring. Han hade städat. Vänta... Niall städade aldrig?
”And why is it so clean in here?”
”Zayn and Liam are with their girlfriends.” sa Niall. ”And well, I'm having a party tonight!” utbrast han sedan.
Åh nej... Nialls fester slutade alltid i katastrof. Och då menar jag alltid. Senaste gången hade Zayn haft ett blått öga i veckor för att han hade hamnat i fight med någon.
”Are you sure about the party? I mean...” Jag gav Niall en blick för att visa att det inte var en bra idé.
”Harry trust me. Nothing's gonna happen!” skrattade Niall.
Jag gav upp. Detta var en konversation jag inte orkade med just nu. Jag hade ju kommit hit för att... Varför hade jag kommit hit? Louis avbröt mina tankar.
”Now, Harry you look awful. We have some of the pizza we ordered left. Let's go to the kitchen.”
Jag slog mig ned vid bordet och började kasta i mig pizzan, som om min mamma aldrig hade lärt mig något om bordsskick. Jag kom på nu att jag faktiskt inte ätit på hela dagen.
”So... What's up?” frågade Louis tillslut, efter att ha studerat mig äta någon minut.
Jag fortsatte kasta mig i pizza utan att ta en paus för att svara på Louis fråga.
”Is it Ellie?” frågade Niall försiktigt, som att han var rädd att jag skulle bli arg. Var jag arg? Nej, jag var inte arg. Jag var något annat. Förvirrad.
Mitt tuggande upphörde när den sista biten pizza var slut. Nu kunde jag inte rymma från mina problem genom att proppa i mig mat längre.
Jag nickade och tog en servett för att torka mig runt munnen. Niall reste sig från sin stol mittemot mig och fyllde ett glas vatten.
”What happened?” frågade Louis.
”I kinda kissed her.” mumlade jag tyst, men jag visste att de båda hört klart och tydligt de ord som jag nyss sagt.
Båda två såg ut att tappa hakorna. Niall satte sig ner igen. ”And you're sad because...?" Han tog en klunk av sitt vatten. "I thought you liked her.” Så fort han gav mig glaset med vatten, klunkade jag i det på mindre än en sekund och ställde ner det så hårt att en smäll ekade i köket.
”I do... But... I just keep repeating in my head what Simon said about me not falling for her. And then I think about it. I don't deserve her. The last thing I want to do is hurt her. But I couldn't help myself. I kissed her. And then I ran away.”
Tystnaden spred sig i rummet efter att jag öppnat upp mig. Båda två stirrade på mig som om jag var ett spöke.
”Well...” Louis harklade sig. ”I think we've got the old Harry back.” Han klappade mig på ryggen innan han fortsatte. ”You just proved that you've changed Harry. And that you do deserve her.”
Niall stämde in. ”Yes! And forget about Simon. He can't be the boss over your life. You should bring Ellie to my party tonight!”
Det kanske var en bra idé att ta med henne till Nialls fest. Eller inte. Jag kunde inte avgöra.
”Talk to her. Haven't you got that interview together?” sa Louis.
Då slog det mig. Intervjuen. Kyssen. Simons kontor. Shit. Hur mycket var klockan!?
”Shit!” Jag reste mig upp hastigt. ”What time is it?”
”Two o'clock. Why?”
Jag var redan på väg ut när Louis besvarade min fråga. ”I have to be in Simon's office! Thanks for the help!” skrek jag innan jag smällde igen ytterdörren.
Kommentera era åsikter! :)
Sjukt bra, hoppas Ellie hänger med till festen! :) Länhtar efter nästa kapitel!
Meraa sååå braa
Super grymt som vanligt!!! :)