Kapitel 16, Wihtout warning, without permission

 
Previously (Ellie's POV): 

Han vände sig om och började gå mot sin bil. Jag, stod kvar vid dörröppningen, helt fastfrusen och tittade efter honom när han möttes av spöregnet. Det var inte förrän hela han var genomvåt som jag insåg att han faktiskt lämnade. På riktigt.

 

”Shit.” mumlade jag för mig själv och gav mig ut i regnet.

 

”Harry! Wait!” skrek jag efter honom samtidigt som jag kände hur en ökande köld över kroppen.

 

Harry vände sig inte om. Han fortsatte bara gå. Jag sprang ikapp honom och när jag var framme vid honom var hela jag genomvåt.

”I don't get you.” skrek jag för att överrösta regnet. Sedan sprang jag två steg för att nå hans arm. Jag tog tag i den och stannade honom. Harry vände sig om mot mig, men jag hann inte fortsatta.

 

Han kysste mig.



 

 

Ellie's POV

 

He kissed her. Without warning, without permission. Without even deciding to do it, but simply becayse he couldn't have done anything else. He needed that breath she was holding. It belonged to him.

 

Han kysste mig.

 

Jag var inte alls beredd på det, och först vacklade jag bakåt av förvåning, innan Harry la handen om min midja. Efter det hände allt plötsligt automatiskt. Jag slöt ögonen och kysste honom tillbaka, samtidigt som jag njöt av känslan som snabbt spred sig i min kropp. Det var detta jag hade längtat efter så länge. Att få röra vid honom. Att få kyssa honom.

 

Mina händer fann Harrys hals och bruna lockar, som var otroligt lena i mina fingrar. Hans läppar var mjuka och försiktiga – och helt perfekta mot mina. Hans tunga la sig lätt på min underläpp och jag särade mer på läpparna för att släppa in den. Harry la sina händer om mina höfter innan han pressade mig så nära, att det pyttelilla mellanrummet, som fortfarande existerade mellan oss, försvann. Värmen från hans kropp värmde upp mig.

 

Vi kysstes länge i det ösande regnet. Jag vet inte hur länge, men när Harry tillslut var den som drog sig tillbaka, var allt jag ville att finna hans läppar igen.

 

När jag sedan stod där och tittade in i Harrys ögon kände jag mig fortfarande yr från kyssen vi nyss hade delat. Om Harry inte hade hållit i mig, skulle jag säkert ha stått på ostadiga ben. Det var saker som den här killen kunde göra med mig, som jag inte kunde kontrollera.

 

Och bara sådär, helt plötsligt var det som att allt rasade samman. Mitt från ingenstans backade Harry tillbaka och värmen som jag nyss känt i min kropp, försvann på mindre än en sekund. Något i hans ögon hade förändrats. Han öppnade munnen för att säga något, men inga ord kom ut. Varför tittade han på mig som att han ångrade sig?

 

”I have to go.” sa Harry snabbt, innan han vände sig om och lämnade mig ensam i det piskade regnet.

 

Det var andra gången på två dygn som han sagt sådär och bara lämnat mig. 

 

Jag stod kvar och lyssnade till ljudet av motorn som startade och åskådade bilen köra iväg för att sedan bli mindre och mindre.

 

Jag vet inte vad som nyss hade hänt, ännu mindre vad Harry höll på med.

 

 
 
 Harry's POV

Jag körde längs de tomma gatorna i downtown L.A. i genomblöta kläder med huvudet för fullt av tankar. Det var helt öde ute. Inte en enda människa. Kanske var det för att det spöregnade ute eller det faktum att klockan var ett på natten en måndagskväll.

 

Jag visste inte hur länge jag hade kört runt. Det kunde vara tio minuter eller en halvtimme. Eller en timme. Två timmar... jag hade ingen aning. Men en sak var säker. Jag hade tänkt igenom samma sak tiotusen gånger under denna tid. Vad fan höll jag på med?

 

Jag hade äntligen gjort något jag längtat efter i flera veckor. Jag hade kysst Ellie, för jag hade inte kunnat hålla mig längre. Och hon hade kysst mig tillbaka. Och det hade varit perfekt, tills jag kommit på mig själv att det inte var rätt. Även fast det kändes så jävla rätt. 

 

Det hade nästan varit omöjlig att dra mig tillbaka från henne, för jag hade mer än gärna stått där i regnet för evigt. Att få hålla om henne och känna att hon på något sätt var min var en känsla som inte går att beskriva. Ändå hade jag stuckit därifrån. Och nu satt jag här i bilen, med samma fråga upprepande i mitt huvud.

 

Vad fan höll jag på med? 



Först vill jag bara tacka för alla fina kommentarer, jag blir så sjukt glad, TACK SÅ MYCKET! :)

Mer? Kommentera! ;) 


sassa säger:


Så bra meraaaa

2013-08-10 | 00:50:39


Jennie säger:


Så himla bra kaptiel!!! :D

2013-08-10 | 10:18:25
Bloggadress: http://jenniiele.blogg.se


Anonym säger:


Meraaa

2013-08-11 | 00:06:50


Anonym säger:


Meraaaa

2013-08-14 | 23:34:56


directionerrrr säger:


Moreeee

2013-08-14 | 23:35:24


sassa säger:


När kmr nästa kap

Svar: Ikväll!
clarities.blogg.se

2013-08-14 | 23:35:49



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: