Kapitel 15, I don't get you
”Harry, we have to talk about this.”
”About what?”
Var hon tvungen att ta det längre? Jag klarade inte av det.
”About us.”
Att höra henne säga det gjorde bara ont. Det skulle aldrig bli något oss. Jag var inte värd henne.
”There's no us Ellie. It's fake, right? It's not real!”
Lögner, återigen lögner.
Jag tog min jacka och sprang ut ur rummet. Mina ögon var blöta. Shit.
Ellie's POV
Jag höjde volymen på musiken som pumpade ut ur mina högtalare. Feel Again av OneRepublic var på repeat.
It's been a long time coming since I've seen your face
I've been everywhere and back trying to replace
everything that I've had till my feet went numb
praying like a fool that's been on the run
Heart still beating but it's not working
it's like a million dollar phone that you just can't ring
I reach out trying to love but I feel nothing
Yeah, my heart is numb
Regnet smattrade hårt mot fönstret. Jag la mig ner under täcket igen och bara lyssnade på ljudet av dropparna mot fönstret med slutna ögon. Jag älskade ljudet av regn. Det fick mig att bli avslappnad.
Hela dagen hade jag legat i min säng och bara lyssnat på musik och på regnet. Det ändå jag hade lyckats få i mig var några chips. Jag kunde inte sova, jag kunde inte äta. Jag kunde bara tänka på en sak. Harry.
Jag spelade upp gårdagen i huvudet flera gånger. Igår hade han sagt att det inte var något oss. Att det bara var på låtsas. Jag kunde inte längre ignorera det jag kände för honom. Jag var på väg att falla för honom. Men han kände inte likadant. Det hade han gjort klart för mig igår.
Jag tog upp mobilen i hopp om att Harry hade skrivit något. Men det hade han inte. 2 sms från Simon väntade mig.
From: Simon Cowell, 3 hours ago
Hi Ellie! I'm just letting you know that you and Harry are beeing interviewed in two days as couple. And you have to be caught kissing on camera before that! /Simon
From: Simon Cowell, 47 minutes ago
Did you get my text? Come to my office tomorrow and we'll discuss time and place for the kiss. Bring Harry with you.
Jag orkade inte mer. Hur skulle jag kunna kyssa Harry nu?
To: Simon Cowell
Okay, see you tomorrow. /Ellie
Jag la mig ner i sängen och kände hur en stor tår föll ner för min rosiga kind. Varför var jag tvungen att falla för honom? Jag ville det inte. Men i hans närhet kände jag mig... fulländad. Jag hade aldrig upplevt något sådant förut. Bara hans beröringar fick mig att tappa andan.
Mina tankar avbröts av dörrklockan. Av ren vana tog jag en titt genom sovrumsfönstret. Därifrån kan man precis se konturerna av vem som stod utanför min port. När jag såg de välbekanta lockarna tillhörande gestalten utanför, tog jag ett hastigt steg tillbaka, som om jag var rädd att han skulle se mig. Harry.
Jag kände mig yr. Inte så att jag mådde illa eller var spyfärdig, utan bara tom i huvudet.
Jag lyckades ta mig ner för trappan, som kändes hundra mil längre än vanligt, och öppnade dörren.
Harrys ögon mötte mina och jag tog ett djupare andetag. Det var som gårdagen all-over-again. Bara att den här gången var Harry helt och hållet nykter.
Att bara se på honom när han stod där gjorde mig nervös.
Ryck upp dig Ellie. Han ska inte få dig att känna såhär. Jag harklade mig.
”What are you doing here?” sa jag och försökte låta uttråkad, men misslyckades halvt.
”We need to talk.”
Harry lät ångerfull. Varför gjorde han såhär mot mig?
”I think you made yourself very clear yesterday Harry.” sa jag kallt.
”I lied.”
Harrys röst var hes och sådär sexig som vanligt. It literally killed me.
”It's not fake... Us. We're not fake.” fortsatte Harry.
Helt plötsligt hade han förvandlats till en blyg pojke. Det var nästan så att han stammade. Det var gulligt.
”Then why did you say so?” pressade jag. Det var ett misstag från min sida. Harry började dra sig tillbaka.
”Because. You deserve better-- I-- I'm sorry. I shouldn't have come here.”
Han vände sig om och började gå mot sin bil. Jag, stod kvar vid dörröppningen, helt fastfrusen och tittade efter honom när han möttes av spöregnet. Det var inte förrän hela han var genomvåt som jag insåg att han faktiskt lämnade. På riktigt.
”Shit.” mumlade jag för mig själv och gav mig ut i regnet.
”Harry! Wait!” skrek jag desperat i hopp om att han skulle stanna, samtidigt som jag kände hur kylan spred sig över kroppen.
Harry vände sig inte om. Han fortsatte bara gå. Jag ville inte släppa honom, så jag gjorde det jag kunde. Jag sprang ikapp honom. När jag var framme vid honom var hela jag genomvåt. Jag insåg inte förän då att jag stod där i bara ett linne och att det faktiskt var flera minusgrader.
”I don't get you.” skrek jag för att överrösta regnet. Sedan tog jag ytterligare två stora steg för att kunna nå hans arm. Jag tog tag i den och stannade honom. Harry vände sig om mot mig, men jag hann inte fortsatta.
Han kysste mig.
OMG SÅ BRA, MEEEEER!!
Jättebra! Längtar till bästa kapitel!!! :D<3
Sååå braaa meraaa
As bra!!!! Vill ha meer!!! Du äger på att skriva!!!! :D
Loooveee it!😀du är så talangfull!!!!